öde har först i dag utrönts. Han försvann den 9 Okt. på aftonen. Och samma dag timade en likadan händelse här i staden, hvarom både vederbörande och fyänheten nu först erhålla offentlig underrätelse. Många fredliga vandrare på stadens gator och närmaste vägar hafva gång efter annan och sednast i dessa dagar blifvit anfallna och förfördelade, väl utan svårare påföljder, men ej utan mycken förskräckelse. Så blefvo tvenne akademiska lärare nyligen anfallne i Strömparterrs-promenaden och den ena rn illa slagen utan all föregången ordvexing. Lördagen den 13 dennes kl. 7 på aftonen blef en bondeson från Gamla Upsala på återvägen från staden anfallen vid Svartbäcks-ladorna af fyra ruskiga karlar, dem han sett å samma ställe vid inresan, men räddade sig genom hästarnes snabbhet. Vid hemkomsten fann han kläderna å ena sidan, der han trodde sig fått ett slag, upprispade med knif eller dylikt tillhygge. Några dagar förut hade possessionaten Littorin i samma trakt blifvit anfallen, då han en afton gick vägen fram, af några karlar, som affordrade honom penningar, men bortskrämdes af hans na som händelsevis kom åkande. Söndagseftermiddagen den 14 mellan kl. 6 och 7 blef Ultunas ridande postbud från staden antastadt i parken. Tvenne främmande karlar kommo framrusande ur skogen och sökte fatta betslet. Postbudet hade knappast undkommit dem medelst sin och hästens raskhet, förrän ett stycke derifrån tvenne andra karlar framrusade med långa störar och riktade åt postbudet ett slag, som dock endast träffade hästen och ytterligare påskyndade dess fart. Här i staden hafva flera personer om qvällarne blifvit antastade af karlar, som begärt slantar och tillåtit sig åtskilliga mindre våldsamheter emot dem. Förliden söndagsafton timade flera sådana tilldragelser. Förnågra dagar sedan hade en skoarbetare, som vandrat hem från bangården efter qvälltågets ankomst, funnit sig å Kungsängsgatan förföljd af en okänd mansperson, men lyckades komma undan inom sin port, då han märkte förföljaren hafva till och med dragit knif.? Sedan tidningen derpå egnat ett skarpt klander åt vederbörande myndigheter i Upsala för deras underlåtenhet att vidtaga några allvarligare åtgärder för återfinnande af den försvunne kyrkoherden Weideman, fortsätter den sålunda: Det är sålunda icke underligt att hela menigheter finna sig uppmanade till personligt uppträdande för att vinna något ljus i denna svåra ovisshet och anställa! de vidsträcktare och nogrannare efterforskningar, hvartill dessa hemska rott och vanlig mensklighet mana hvarje god medborgare. Och se här de vackra och hedrande föredömena på ett sådant nit från allmänhetens sida. Förliden fredagsafton inkommo till staden omkring 20 socknemän från Harbo församling, under ledning af kommunalstämmans ordförande hr RE samt hrr possessionater baron Ehrensvärd på Wiby och Drakenberg på Hesselby, för att efterforska sin försvunna kyrkoherde. De använde hela lördagen på trägna efterforskninar i Fyrisån och äfven utom stadens tullar. På örmiddagen varsnade dervid en) åkare ett ur på skidbordets öfra sida, ungefär 4 alnar från nordöstra muren, och det befanns hafva tillhört kyrkoherden Weideman. Det besynnerliga läget samt den omständigheten att hans vanliga urkedja af silfver, som med en stark länk varit fäst vid klockan, saknades, tycktes antyda att klockan blifvit ditkastad sedermera. Uret var ock nog egendomligt för att icke kunna utan risk afyttras. Det hade stannat kl. 7 och 40 minuter, sedan det gått ungefar en qvarts timme efter uppdragnin en. ågon vidare upplysning vunno de icke denna gång. I går afton inkommo åter, efter fattadt beslut derom i förliden söndag vederbörligen stämma, omkring 30 af samma socknemän för att i dag sjelfve fortsätta dessa efterforskningar och såmedelst möjligen häfva den pinsamma ovisshet om hr Weidemans öde, hvaruti både församlingen och hans talrika familj sig naturligtvis befinna. Dessa delade sig i dag uti flera partier; hvaraf ett fortsatte draggningen i ån och — lyckades strax nedanför Nybron i den stora fördjupning som kallas Smäcken, med båtshakar uppfiska kyrkoherden Weidemans lik. I hans fickor återfunnos portemonnaie med 6 rdr 43 öre, silfvershusdosa och urkedjan samt vigselringen på ringfingret; men hans vanliga stora plånbok, innehållande omkring 60 rdr, saknades. Rocken var öppen. edicolegal besigtning har ännu icke hunnit förrättas, hvadan ej heller ännu kunnat med säkerhet utrönas på hvad sätt och under hvilka förhållanden Weideman verkligen omkommit. — W. efterlemnar enka med 7 barn. För Weidemans påträffande eger man helt och hållet att tacka Harbo raska socknemän, som, försedda med medförda båtshakar, linor och draggar, i dag för andra gången sig här infunnit med allvarligaste föresats alt bereda sig upplysning i denna hittills så mystiska och hemska sak. — Hela Upsala samhälle stannar i största förbindelse hos dessa oförtrutna och af ädlaste mensklighetskänsla lifvade socknemän, som, der alla yåra egna vederbörandes nit visat sig vanmäktigt, onyttigt fullgjort en samhällspligt, hvilken ovilkorligen ålegat den för dylika ände mål särskildt aflönade polismakten.? En annan försvunnen marknadsbesökande omtalas derefter i följande ördatag: Samma dag som kyrkoherden Weideman härstädes försvann, eller marknadsdagen den 9 d:s, har äfven sockenskomakaren G. Såterman från Knutby försvunnit på samma hemlighetsfulla sätt och lutan att något spår efter honom kunnat: upptäckas, sedan han sednast varit synlig här i staden. Såterman hade hitkommit dagen förut jemte sin dotter, åkande hvar för sig med nåbekant eller granne. Såterman var en orentlig och nykter arbetare, som väl brukade bränvin, men ej plägade öfverlasta sig. Som han ej på aftonen hemkommit, hade dottern gått ut att söka samt anträffade honom klockan 8 på aftonen å Stora torget, väl något glad, men fullkomligt redig och mäktig sig sjelf; han hade icke velat gå hem, emedan han känt sig något tung. Emellertid följde han dottern nedåt Kungsängsgatan, der de begge varit inne på något försäljningsställe, men hvarest hon icke kunnat varsna några varor. Der hade fadern sammanträffat med tvenne okända manspersoner, som yttrade något ogillande deröfver, att han från dottern återtog det fickur, som hon af fadern tagit i förvar. En annan version säger, att flickan blott tillsägt honom llnipen rocken, så att han ej skulle tappa sitt ur, hvilket han på f. m. hemtat från reparation hos en urmakare härstädes. Far och dotter hafva sedan skilts från hvarandra, och Såterman derefter sednast varit synlig vid bangården omkring kl. 9, hvarest tolfman i Solvalla? skall hafva sett honom. Hans vidare öde är alldeles okändt. I förmodan att han möjligen under marknaden råkat förgå sig och blifvit tagen i förvar härstädes, infann sig hans hustru här i staden lördagen den 13 dennes och efterfrågade honom öfver allt. Men förgäfves; mannen var och är spårlöst försvunnen. Ännu förra lördagen efterforskades han härstädes af sockenboar vid deras besök i staden, utan att vinna något besked om hans öde. Om denna tilldragelse har så vidt oss kändt är, ingen rapport a till konungens befallningshafvande härstädes och stadens polis har deråt icke ens egnat så mycken uppmärksamhet, att saken inregistrerats såsom härstädes passerad. Derefter följer nedanstående utförligare