Aftonbladet – 25 oktober 1866, sida 2

yg utgjorde från och med Januari till 31 Mars J47, från April till 31 Juni 564, från Juli till 31 Augusti 316; så att hela antalet f förolyckade fartyg från 1 Januari till 30 Sept. 1866 utgör, 2054. — Penningeställningen i England. I Economist skrifves den 20 dennes, att midt under en växande tillgång på penningar råder hos allmänheten en fiknöjdhet, som motverkar all fördelaktig användning af kapitaler. Diskonthusen visa föga benägenhet att emottaga penningar. Mycket få vexlar finnas i marknaden; affärerna hafva varit så begränsade att blott ett ringa antal merkantila vexlar blifvit utställda, hvaremot en stor del, som för någon tid sedan voro löpande, nu liqviderats utan att ersättas af nya. Man anmärker, att de indiska börserna så förbättrats, att en väntad skeppning af ädla metaller från östern hindras, och man hyser farhågor för en antagen export af silfver från Frankrike till betäckning af spanmålsimporten. Handeln har varit så förstörd, att sannolikt flera månader åtgå innan förändringarne på de indiska börseraa kunna utöfva något inflytande på Europa och om än skörden i Frankrike är aldrig så klen, är deremot tillgången på ädla metaller och overksamma kapitaler så stor, att spanmålsbehofvet icke på lång tid md något inflytande på, penningemarknaen. Allmänhetens overksamhet härleder sig ifrån det långvariga misstroende, som de omfattande fallissementerna af finanskompanier framkallade. En oförnuftig farhåga har intagit det förra blinda förtroendets plats. Aktieegare äro nu lika angelägna om att votera liqvideringar, som de för någon tid sedan hade brådt att med sina namn understödja företag, för hvilka icke en skugga af framgång var att förvänta. Mången god affär kommer säkerligen att byggas på finanskompaniernas ruiner, och erfarenheten skall visa huru direktionernas omkostnader och villrådighet framkallat förluster, der sparsamhet och beslutsamhet skulle åstadkommit motsatsen. Det; faktiska är, att dessa Joint Stock banks?, som vi här ofvan betecknat med finanskompanier, gingo utom sina legitima gränser och framkallade derigenom de olägenheter, som hade deras störtande till följd. De inrättade skydds: komitåerna äro icke afsedda att favorissra bolag med stora skulder och stort obetaldt kapital. Det är mer anledning nu än nå gonsin, att bankdirektörerna reducera sina nominella kapital så långt som möjligt, så att aktierna äro i det närmaste eller, mar kan säga, fullt inbetalta. Skydds-associationerna ha ådagalagt, att icke inbetald: kapital är en tvetydig säkerhet. Man torde dock icke böra häraf draga den slutsatsen, att ett bolags engagementer gentemot tredje man kunna med hopp om framgång göras misstänkta, huru allvarsam frågan än i! emellan aktieegare och direktionen. Unde den förändring, som inträdt i de allmänna kreditförhållandena, har allmänheten fåt ögonen öppna och är på grund deraf obe nägen för nya företag.