anerna höllo länge krigsråd och visade sig icke förr än frampå eftermiddagen. De kommo då beväpnade med gevär, klubbor och spjut, samt utmålade i ansigtet och på kroppen, och deras utseende var sådant att det kunde, som man brukar säga derhemma, ?skrämma hästar att skena?. Sedan de hade rangerat sig i en halfcirsel framför huset började de att språka om upprättelse för den skymt deras chef lidit, samt återfordrade bangs yxa, bvilken. vi naturligtvis ej ämnade behålla. Egerström höll deremot ett skarpt tal till dem, för stjälandet af grisen, samt för deras våldsamma afsigter, som visades genom deras krigiska utrustning. Två af de yngre krigarne, beväpnade med gevär och blubba, syntes vara mycket otåliga att få skrida till våldsamheter, hvarföre Egerström fattade ett gevär, med påskrufvad bajonett, gick emot dem och uppmanade dem att försvara sig. Efter att ha kastat en frågande blick på kamraterna, för att se om de voro böjda för att understödja dem, men icke mötts med något upp: muntrande tecken, togo dessa tvenne tappra hjeltar hastigt till flykten, under våra och kamraternas skrattsalvor, samt höllo sig sedan på vördnadsfullt sfstånd. Efter åtskil liga parlamenteringar blef ändtligen fred afslutad, och fredsvilkoren voro, att Egerström skulle slipa den piskade mannens yxa under det att denne drog slipstenen?. Saken slutade dock ieke. härmed. Grisstölden rap; orterades : till; engelska konsuln och denne skref, på Egerströms begär ran, till Thakumbau, med begäran att han skulle befalla chefen i Suva, från hvilken by gristjufvarne voro, att förbjuda sina män att komma hit och ofreda oss. Thakumbau sände derföre befallning till Suva-chefen att infinna sig i Bau. Puva-chefen, som icke kunde utfundera orsaken till sin höge förmans önskan att se honom i Bau, begaf sig på sin 8 mils färd, uppfylld arga drömmar om sin vigtiga person, tänkande på att man icke kunde undvara hans råd angående det tillämnade stora kriget mot hednin