Aftonbladet – 24 oktober 1866, sida 2

STOCKHOLM den 24 Okt. Den bekante franske författaren BSaintRen Taillandier meddelar i sednaste häfet af Revue des deux mondes en serie ?Stulier öfver det nya Tyskland?. Den första andlar om, Preussens rättigheter och pliger. Han erkänner Preussens rätt att vara vad det nu blifvit, utan att likväl i prinipen gilla medlen och utvägarne att hinna ill denna ståndpunkt eller möjligen ännu ängre. Han anser det v ra en af Preussens första pligter att uppgå i Tyskland, utan att derför uppgifva något af grundvaarne för sin moraliska kraft. ?Endast derioenom kan någon enhet vinnas för framti den. Den preussiska andan får icke träda! tillbaka, utan endast ombildas...? Taillandier finner något alltför exklusivt i detl preussiska väsendet, som icke längre är tidsenligt, ehuru just denna puritanism, denna krigiska, styfva hållning i allt, i det sociala och vetenskapliga lifvet, fört till seger. ?Man kan icke, säger författaren, känna några sympatier för dylika vilda dygder, men inSån rättsinnad kan neka dem sin aktning.? åledes måste ett nytt Preussen uppstå, som höjer Tyskland i moraliskt och politiskt afseende och förenar sig dermed på en bredare grundval. Det är Preussens pligt att arbeta för detta ändamål, och om det underlåter att uppfylla den, skall det snart genom allvarsamma svårigheter påminnas derom, Derför, aktning för Tyskland,Baktning för tysk vetenskap och konst! Toeillandier nämner Göttiogen och Tibingen, de två stora teologiska skolorna, af hvilka den nordliga icke är den djerfvaste. Slutligen måste Preussen glömma sitt gamla groll mot Frankrike. Vi glömde Blicher, men våra grannar förmådde: icke glömma Jena och Auerstädt. Frankrike hade väl i det afgörande ögonblicket kunnat afgöra striden till skada för Preussen, om det velat handla egennyttigt och i strid med sina principer, och derför har Frankrike anspråk på preussiska folkets tacksamhet och rättskänsla.? Vidare erinrar Taillandier om ett yttrande af Fredrik II såsom kronprins år 1731. Han hade önskat att Preussen skulle höja sig ur stad för de oycklige, ett stöd för de förtryckte, enförsyn för de fattiga och en skräck för de onda. Men skulle i Preussen, hvilket Gud förbjude, orättvisa och hyckleri segra öfver dygden, då önskar jag att det och dess konungahus måtte f.lla ännu hastigare, än det uppstigit...7. ?Dyskland och Frankrike, yttrar Taillandier slutligen, äro, det ena genom sitt högsinnade initiativ, det andra genom sin sedliga kraft, med hvarandra förenade i den anda och de principer som skapades 1789. Skulle andra inflytelser göra sig gällande hos våra grannar; skulle de gamla koealitionernas anda vilja göra sig Preussens förstoring till godo; skulle-resultatetaf: den sednastetidens tilldragelser icke tillfredsställa Tysklands rättvisa önskningar; skulle man möjligen blott haft en tanke på att gifva militärmonarkien större kraft mot de idker som vi representera; skulle det teokratiska partiet åter uppblåsa det gamla grollet och triumfera öfver de frisinnade iderna och ansluta sig till Ryssland. i stället att räcka handen åt Frankrike; skulle slutligen denna revolution blifva ett verk af orättvisa och hyckleri; då skulle straffet icke uteblifva. Tyskland sjelft, framtidens ädla Tyskland, skulle, utan att vi behölde röra på oss, erimra sig Fredrik den stores fruktansvärdt stoiska ytt rande.? AA AA rr Ö rr stoftet till större makt, för att blifva en fri