Aftonbladet – 24 oktober 1866, sida 2

Böche-de-mar och timmerstockar etc. — till alla de personer han sjelf eller Ro Seru hade förorättat. Egerström blef tilldömd 5 af ofvannämnda 50 svin, hvilket dock var en ringa ersättning för hvad han förlorat. Sex andra fidjianer blefvo dömda till pryel, som ock. erhölls ombord på. ?Esk?, vilken gick rundt om Viti Levu, förstörande, under färden, genom bombardering, 3 byar, som begått större förbrytelser mot de hvita?. Serua-chefens tillfångatagande och långvariga qvarhållande hade emellertid uppväckt fidjianernas raseri, hvilket ej var att undra , enär han var en af Fidjis bufvud-chefer och tillika högste anförare, på kustfolkets sida, i det krig, som nu i 5 år pågått mot bergshöfdingen Koroduadua. För att hämnas deras chef, som ansågs förlorad, beslöto kustboerna att uppbränna Igerströms och kapten Cases hus, säsom varande de yttersta förposterna af de europeiska nybyggena. För att kunna verkställa detta, då de icke vågade använda öppet våld, af fruktan för krigsskeppet, var det dock för dem nödvändigt att först rödja våra trogna hundar, som stodo bundna framför huset, ur vägen, ty de vaksamma djuren. tillkännagåfvo.. alltid, genom häftigt skall, en vildes annalkande. Dagen efter Egerströms afresa till krigsskeppet i Levuka, ankommo hit 4 fidjianer, hvilka, för att utan misstanke få hålla sig i närheten af huset, föregåfvo, att de blifvit hilsändasaf Egersiröm att alkenta et parti stockar, som länge degat -0s8 till besvär. Jag tillät dem dock icke att ta stockarne, i brist på skriftliga ordres, men de fingo emellertid tillåtelse att för natten logera i det fidjihus som, för vänskapligt sinnade fidjianer, finnes uppfördt på gården. När jag tidigt följande m rgon utkom, för att efterse stockar och infödingar, voro desednare, till min förvåning, borta. Följderna af deras vistelse härstädes visade sig dock några dagar derefter, då vår bäste hund dog. Den andre var och är ännu vid lif, emedan han troligen icke kommit att upp