Aftonbladet – 22 oktober 1866, sida 3

skap, det hastiga oc knapphändigt grundade upphörandet af den förres böjelse för Therdse, samt den alltför stora roll slumpen spelar vid sjelfva upplösningens åvägabringande. Stycket gifves särdeles förtjenstfullt något, hvarvid man numera blifvit ven på denna scen. I främsta rummet nämna vi hr K. Almlöf som de la Po:cheraie, i hvilsen roll han, utan öfverdrift, inlägger så mycket komik, som är förenligt med karakterens stela sjeifkärlek. Hvad vi här som annars isynn rhet hos honom anmärka är hans förmåga att i vissa repliker inlägge en så samlad kraft, att karakteren i dem framstår nästan hel och hållen; något som just bevisar en skådespelarbegåfning af högre art. Hr Hedin (Dutrcy) ger med sin kända godmodighet rollen en kanske väl glad färg, men är innerligt treflig och underhållande som vanligt. MIl Dahlqvist, som Thåråse, spelar naiv flicka vida bättre här än i Revanche. De öfriga spelande bidraga hvar i sin mån till det helas framgång. Som efterpjes till föregående har et par qvällar gifvits En fångad fjäril, af de Najas, en liten äkta fransk komediunge i en akt, hvars lätta behag fordrar mycket af de spelande. Hr Fredriksson och fru Swariz uppfyll i detta hänseende billiga anspråk, om man än måhäö kunde anmärka, att rolforna ej rätt lämpade sig för deras konstnärslynne.