Aftonbladet – 22 oktober 1866, sida 2

ill slagtarbänken, hvadan hvarje man bör rara öfvad i vapen. Men vi hafva velat ntyda den stora skilnaden mellan en nödrändig, tillräcklig öfning och en dels onölig, dels skadlig öfver-exercis. Såväl de svenska som de engelska frivilliga skarpskyttekårerna hafva visat, att nan, med ganska kort öfningstid, kan hinna ätt långt. Hade våra kårer bättre öfvadt pefäl, så skulle våra manövrer gå ganska säkert. Det finnes tillfällen, då man likväl redan nu ansett dem fullt jemförliga med den stående armens regementen, ett vitsord, som t. ex. Göteborgskären erhöll å Sannahed af flera framstående män af facket. I våra närvarande militära öfningar spela de s. k. handgreppen en stor roll. Det är blott få är sedan vissa dylika handgrepp afskaffades, hvilka derförut inpluggats med det största nit och allvar, men som nu anses löjliga. Vi antaga att detsamma blir förbålisndet med en god del af det närvarande handgrepps-manåret. Säkert är att i krig är allt detta bortblåst. Det besvärligaste handgreppet, eller laddningen, faller bort af sig sjelf i och med bakladdningseller repetitionsgevärets införande. Det som är väsentligt och rödvändigt uti denna del af vår militär-exercis är alltså mycket lätt inlärdt. Deremot återstå målskjutningsöfningarne, men åt dessa bar har man under vårt närvarande system egnat endast mycket liten uppmärksamhet. n hufvudsaklig omständighet härvid är, att landets hela manliga skolungdom ölfvas i militärisk gymnastik. Detta medför ringa kostnader, men är af mycket stor vigt för ungdomens fysiska utveckling, b e då den militära öfningen en pro öfver, som man har för intet. Må derefter frivilliga föreningar bilda gig för tiden ock lan sko!exercisen och värnepligtsäldern, oci mån skall hafva till den sednöre pe icden undangjort så mycket, att hela öfringer blifver ej stort mera än en repetition. Det är alltså vår fasta tro, att vi kunna äfven i Sverge, likasom i Schweiz, öfva en milisarmå på eå kort tid och under så lins driga vilkor, att vi kunna göra en allmän värnepligt gällande. Och detta är helt enkelt vilkoret för värt nationella. oberoende. Vi hafva intet annat val: antingen uppoffra detta — men hvarföre då uppoffra. många millioner på en arme? — eller ock göra vårt försvarsväsen effektivt, d. ä. ordna landets försvarskraft sä att det ej gifves något tvilvel om vår fermåga attskydda vår sjelf. ständighet. Vi kunna göra det sednare och vi skola med Guds bjelp, göra det. Men derfö behöfves, att vi bryta medslentrianen, mec gomla förderfliga fördomar och visa å verlden och åt oss sjelfva Xett folk i vapent När detta folk kallar sig svenska folket,, si ligger det kraft i de orden.