Aftonbladet – 22 oktober 1866, sida 2

STOCKHOLM den 22 Okt, ve än En armöorganisation på folkbeväp— di, ninsgrund. ; Göteborgs Handelstidning fortsätter i lör-Y! dags sina af oss återgifna betraktelser iM! detta ämne, sysselsättande sig denna gång rä med frågan om manskapets öfning, hvarom br tidningen yttrar: Denna frågas vigt ligger deri, att om en Y? trupp, för att motsvara krigstjenstens (ej de paradtjenstens) kraf, måste hållas samlad O i kasern ett eller annat år, för att vinna Se tillräcklig öfning; och om denna således ej fa kan vinnas (såsom i Schweiz) med ett par månaders rekrytbildning, hvilken sedermera de uppebålles genom ett par dagars repetition om året, så faller hela systemet. Det är sk nemligen alldeles gifvet att man i ett land de som BSverge icke kan hålla 40,000 å 50,0005 man ständigt i kasern, äfven om hela den fö stående armån i öfrigt upphörde. v För att erhålla ett svar på denna frågal! bör man tillse att hålla strängt för ögat: hvad kriget fordrar af en trupp. le Naturligtvis möta äfven här samma moraliska egenskaper, som i fråga om befälet, 2 nemligen: kallblodighet och sinnesnärvaro, a hvartill komma: uppmärksamhet, lydnad och !! ordningssinne, m. a. 0. disciplin. I fråga om militärisk insigt och öfning erfordras: säkerhet i de manövrer, som under krig kunna förekomma, samt vapenfärdighet. De förstnämnda moraliska egenskaperna? kunna ej inläras; de äro medfödda och! bero på det folks anda, karakter och bildk ningsgrad, hvarifrån truppen utgått. Här! beror dock mycket derpå; att de mera bild dade samhällsklasserna lemna sin kontin-Y gent med till lederna, såsom alltid mäste fn blifva fallet, när den allmänna värneplig1 ten blir grunden för en armåorganisation, utan friköpning. (Så uppgifves att i den preussiska armån, under det sista kriget, b inom lederna befunnit sig ej mindre än. 70.000 män, som genomgått gymnasier och ? högskolor eller tekniska läroverk.) Deremot kan uppmärksamheten skärpas genom öfd ning, likasom ock ordningssinnet. v Af manövrer ifrågakomma — enligt hvad k vi hört af militärer, som deltsgit i bataljer — på slagfältet blott ganska få. Och d vid deras utförande är det en sak, hvarpål allt berör: att manskapet håller väl ihop. !Y Den raka: linien, den jemna takten, m. m.S äro oväsentliga saker. Deremot ligger det t synnerlig vigt derpå, att när en man stupat, tomrummet efter honom fylles, samt att dervid ambulansen kan verka, utan att! medföra oordning i lederna. I bruten terI rädg bör truppen kunna med säkerhetj? bryta af, dela sig och åter samlas. l år vanliga exercis på fältet behjertar 1 föga dessa omständigheter, men lägger l deremot stor vigt vid saker, som i krig ej ega minsta värde. Ville man försöka en simulaker, som motsvårade kriget, så skulle man bland annat söka imitera äfven del, omständigheter, hvarunder ambulansen komme i verksamhet. Det vore en öfning och, ett prof. Nu hafva vi vid slika öfningar, ej ens sett någon ambulans. Utväljer man ur det långa infanteri-. reglementet — det är, märk väl, blott om; infanteriet vi här tala — allt det väsent liga, så skall detta kunna af en någorlunda , iotelligent trupp inläras ganska snart. Vår, egen bevärigsexercis lemvar derpå många. bevis; ja, -man här till och med erfarit, , såväl med beväringssoldaten som rekryten,. att de efter 2 å 3 veckor försämrat sig, il: stället för att förkofra sig. j Och detta är helt naturligt. Ty när enlj man med någon intelligens en gäårg inlärt , en sak, så tröttnar han att hållaspå der-. med längre. Det blir enformigt; han blir håglös och såväl uppmärksamhet som. disciplin äro slappade. Korta öfningar med ; repetitioner hålla deremot sinnet friskt och spänstigt. Så vppgifver ock marskalk Marmont i sina memoirer, att den franskel. soldaten på tre månader vinner all denl. krigsöftiing, som han någonsin uppnår. l n annan. sak är, när man vill drilla enl. trupp till en maskin, som törer sig efter! kommandot såsom när man rycker på enl. tråd. Detta ansägs under en viss period såsom höjden af soldatmessighet, hvilken villtarelse likväl kostade kejsar Nikolai Krimkrigets förödmjukelser och vållade hans egen deraf följande död. Likasom en trupp kan vara för litet öfvad, så kan den vara öfver-exercerad. . Den har blifvit det sednare, när hvarje rörelse och -hvarje tempo blifvit så hårdt inöfvade, att solda-: ten ej vågar röra sig på annat sätt, en om . ständighet,. som till. den grad förlamade t. ex. det ryska kavalleriet, att, i en träffning i närheten af Eupatoria, ett fransyskt ) husarregemente, tillhörande general dAllonvilles kär, red tvärs igenom det förra utan skada. Den ryske kavalleristen varså bunI den vid att hålla hufvudet på sin häst såsom sig borde, att draga sin sabel på ett visst sätt, o. 8. V., att hen ej förstod göra I den näsvise fienden någo skada. — Bättre än detta ideal af en trupp utaf den gamla skolan, är en trupp, som är mindre öfvad, men har frimodighet och initiativ. Man kan utan fara för öfverdrift påstå, att den nyare tidens segrar på stridsfältet, alltifrån de franska revolutionsarmåer:as tid, varit lika mycket:segrar öfver gammal slentrian, eller, med andra ord, att de visat den m raliska kraftens hos en armå ofantliga öfverlägsenhet öfver den råa maskinmessigheten. Dermed hafva vi dock ingalunda velat säga, att icke öfning för en armå är högst nödvändig. Tvärtom, vi betrakta. densamma så vigtig, att vi anse ett folkuppbåd af oöfvadt manskap — hvilket blefve kri