Aftonbladet – 20 oktober 1866, sida 3

Den siste Plantagenet. I London dog för några dagar sedan en fattig .dödgräfvare, dock en man af kungligt blod, den siste telningen af en fordom berömd stam: den siste af ätten Plantagenet. Hans namn var Stephen Penny, förr dödgräfvare vid kyrkogården S:t Georges, Hannover-sqvare i London. Redan sir Bernard Burke visade i sin bok, Vicissitudes of Famig lies, att familjen Penny var af äkta Plantagenetblod, och i ett nyare arbete af Towle, the History of Henry V, bevisas detta också. Föröfrigt var detta ett redan länge i London lika bekant faktum som det, att en annan gren af samma konungafamilj utslocknade med en kopparslagare i Wales, — Tagen på orden. I Courriet des EtatsUnis läses: För ett år sedan anlände hit till Amerika en ung man från Sverge vid namn Rosenqvist, frisk och stark; Han bösatte sig i Chicago. Han var till yrket skräddare och hade inackorderat sig i en svensk familj, der han gjorde sig omtyckt af alla. Emellertid försvunne tid efter annan persedlar ur huset och man viste ej hvem man skulle misstänka derför. Den 16 sistl. Sept. upptäcktes det, att en ny stöld var begången och ingen annån än Rosenqvist hade varit inne i rummet. Man Böskylde derför honom för tillgreppet. Han nekade e och föratt bekräfta sin oskuld-utfopade han: Må min tunga förtorka i min mon, mitt hufvud falla från mina axlar och Gad förkrossa mig å stället, om jag begått detta brott!? Han hnde knappt hunnit uttala de sista orden förrän han vacklade och föll stendöd ned på golfvet. Man kan lätt föreställa sig den uppståndelse som denna scen förorsakade bland dem som voro vittnen dertill. Nyheten om tilldragelsen spridde sig genast omkring och huset blef belägradt af en hop nyfiket folk, som i hvad som skett sågo Guds straffande hand. En läkare efterskickades och efter det han undersökt den döda kroppen förklarade han; att döden förorsakats af en hjertsjukdom, som, när mannen räkade i häftigt upprörd sinnesstämning, måste medföra döden.