Aftonbladet – 20 oktober 1866, sida 2

familj, som under egarens bortovaro eftersåg huset. Som vi alla hade god aptit, men intet att äta, så köpte Case vid ankomsten till huset, för ett stycke tyg, ett af de på gården kringspringande svinen, hvilket genast slagtades af fidjianerna, Medan vi väntade på supgen bekantgjorde Case för oss ställningar och förhållanden i Fidji sarat berättade desslikes många hemska och roande äfventyr han hatt sedan ankomsten till Fidji. I hans och Egerströms grannskap har det ännu pågående kriget mellan bergsoch kustboer rasat häftigast: dagliga bataljer och i följd deraf kannibalism i grannskapet af deras boningar ha ej för dem varit uppmuntrande, isynnerhet som de ofta blifvit hotade till lifvet och fått sin egendom förstörd eller bortröfvad af de oordnade och laglösa fidjianska krigarehororna. Bupben gjorde ändtligen slut. på semtalet, och sättet hvarpå den var tillredd och serverad utgjorde för mig då något nytt och förvånande. Den fidjianska busfadren inkom nemligen med en på sina utsträckta armar liggande väldig börda, som lades på golfvet. Derpå började han upplösa packan, hvilken starkt rykte, och dä han hade borttagit omslagen, hvilka jag fann voro bananaslöf (3 å 4 alnar länga och hälften så breda), presenterade sig en helstekt gris, hvars ånga angenämt kittlade våra luktorganer. Inom andra dylika löf voro äfvenledes stekta yamsrötter, och sedan fidjianen, efter mycket blåsande på fingrarne, sönderstycket den heta grisen, tangerade vi oss, sans fecon, på golfmattan, rundt om gris och yams, hvilka, tillsammans med citroner, apelsiner och bananas, utgjorde en delikat måltid. Sådana lyxertiklar som tallrikar, knif och gaffel visste man icke om