Aftonbladet – 19 oktober 1866, sida 2

es naturligtvis Tul!berg genast på fri fot.ji Vils Pålsson deremot, som lärer vara enl!l nfaldig karl, och som icke kommit sig för ! tt klaga, sitter i denna stund på cellfänselset och lider — för samma förbrytelse, ör hvilken Tullberg blifvit frikänd — sitt ättvisa straff! Han har ingått till K. M:tj ned en underdånig ansökan att — af gunst och nåd! — hlifva befriad från det honom idömda straff; men svar har ännu icke hunnit anlända. Tidningen tillägger derefter: Här är således fråga om klara, obestridliga fökta, och dertill sådana fakta, som synas berättiga den af oss framställda frågan hiad bör man tänka om rättvisans skipande?. Ty om rikets högsta domstolar äro till den grad skiljaktiga i sina åsigter, att deras utslag i ganska vigtiga mäl stå isamma förhållande till hvarandra, som högsta rätt till högsta orätt — hvad skall då massan af befolkningen tänka om skipandet af lag och rätt, eiler är det underligt om ett djupt och allmänt misstroende börjar rotfästa sig i fråga om rätlstillståndet här ilandet? Avotag att denna Nils Pålsson; som nu är inspärrad i länscellfängelset för samma brott, för hvilket korporal Tullberg blifvit frikänd, kommer att utstå sitt såkallade straff; hvem skulle kunna klandra honom — okunnig som han är — om han lemnåde fängelset med känslor af hat och förbittring emot sämhället; som han naturligtvis måste: anse i lagens hamn ha begått en himmelsskriande orätvisa. I alla händelser, eller äfven om, såsom man ju med visshet bör kunna antaga, K. M:t bifaller hans ansökan alt af gunst och nåd befrias från det honom ådömda straff; — hvem skall ersätta honom hvad hån lidit, den ekonomiska förlust han nödgats underkasta sig, den vanära som drabbat honom inför hans egen familj, inför hans vänner och bekanta, inför det samhälle han tillhör. Vifråga blott. Svaret lär nog uteblifva,