Aftonbladet – 19 oktober 1866, sida 2

I ULL TC ILGIIIL -IUTIUVUGUL SOVUIIAUSVAR VARVAS VIVL häradshöfdingen OC. Löthner de flesta rö. sterna. — Olyckshändelse. .. Från Öregrund skrifves: För några få veckor sedan begåfvo sig bonden Jan Jakob Abrahamsson och hans hustru, från Gräsö socken, en afton ut till sjös på östra sidan af ön för att lägga nätl. efter sik. Efter nedläggandet af dessa nät begåfyo de sig till ett i närheten varandel skär för att der afvakta morgonen. Plötsligen uppspringer en sydostlig storm, som hotade att bortföra alla de hundrade utlagda näten. För att rädda dessa, rodde mannen och bustrun midt i svarta natten ut bland:. bränningar och grund, med öppna hafvet på sig. Detta dj rfva företag: kröntes dock ej med framgång, Efter upptagandet af omkring 30 nät måtte båten antingen hafva kantrat -på något blindskär eller fyllts äf någon störtsjö, ty några dagar derefter, sedan man förgäfves väntat att makarne skulle bemkömmar Merlenas båten uppoch nedvänd med beslagna segel och de 30 näten. Mannen och hustrun hade drunknät. Han var omkring 30 år och hon oråkring 20, efterlemnande en 3 årig flicka och gamla föräldrar samt af sorg förkrossade syskon. De hade mycket godt rykte om sig. Liken äro ej återfunna. NONSNRReeRONE — Lombardiska jernkronan. Man har velat förlöjliga, skrifver en fransk tidning, den enträgenhet, som italienska regeringen visade vid konferenserna i Zärieh ochi Wien för att återbekomma jernkronan och derjemte har man funnit det vara barnsligt af Österrikes kejsare att göra svårigheter vid dess utlemnande. Men ingenting är naturligare än detta. Jernkronan är icke blott en klenod, som är värd att förvaras bland relikerna hos domkapitlet i Monza, ty den är symbolen af den italienska konungavärdigheten som, en gång bruten, återupplifvades för en tid af Napoleon och nu definitivt återställts af Vietor Emanuel. Det var Theodolinda, enka efter lombardernas konung Antharis, som skänkte denna krona åt sin nya make Agilulphe, hertig af Turion. Kronan begagnades vid denna. konungs kröning, Den är gjord af massivt guld, men på insidan af den löper en smal jernring, hvilken, påstår man, förfördigats af en af spikarne, som användes vid Kristi korsfästelse. Det är af denna jernring kronan fått silt namn. En republikansk poet har dere ot:sagt att ringen smidts af. en barbars svärd: Härmed må förhålla sig hur som helst, nog af: efter den siste lombardiske konungen förvarades kronan i katedralen i Monza och det var der Carl den store mottog den år 774 af påfven Adrianus I. Vid Fredrik IV:s kröning 1452 fördes den till Rom och 1530 till Bologna medanledning af Carl V:s kröuvingsakt. Denna krona bars också af Napoleon I vid hans kröning den 26 Maj 1803 och kejsaren yttrade här han satte den på sitt hufvud: Gud har gifvit mig den, må man akta sig för att röra vid den!? Frans I och Ferdinand I, kejsare af Österrike, begagnade också i sin ordning denna krona i egenskap af Lombardiets fuveräner. r 1859, då fransk-italienska armån var i ontågande, bortförde österrikarne denna krona, som noga förvarades i Wien i kejserliga skattkammaren. Genom att återleminia denna klenod afsäger sig naturligtvis kejsaren af Österrike stormästareskapet i Jernkroneorden. Denna orden instiftades den 5 Juni 1805 af Napoleon I till belöning ör tjenster gjorda åt Italien, vare sig inom krigareyrket, embetsmannaståndet eller inom iitteraturen. Frans I rekoastituerace denna orden 1816 för at: belöna tjenster gjorda åt Österrike och antalet af riddare, hvilket af stiftaren bestäm des till 500, mängdubblades i oändlighet. En donation af omkring 1 million hade ai Napoleon gjorts ill denna orden, som Ludvig XVII, genom ordonnansen af den 19 Juli 1814, rangerade bland utländska ordnar. —— AL — Hvad bör man tänka om rättvisans skipande? Kristianstadsbladet uppkastar med skäl denna fråga vid relaterandet af följande förhållande: En frälsebonde i Engelholmstraktens, vid namn Nils Pålsson, nödsakades satt ingifva sin cessionsansökan. HSedan konkursen var anmäld, skedde någon slags öfverlåtelse till f. d. korporalen Tullberg af det utaf Nils Pålsson inkade hemman, — hvilket hemman dock var upptaget i den af cessionanten upprättade och till häradsrätten ingifna stat. Ifrågavarande öfverlåtelse uppfattades emellertid, såväl af häradsrätten som k. hofrätten: öfver Skåne och Blekinge, såsom ett af gäldenären utöfvadt bedrägeri, och häradsrätten dömde Nils Pålsson och f. d. korporalen Tullberg till hvardera ett års straffarbete samt förlust änder sju år sf medborgerligt förtroende, hvilken dom af k. hof rätten stadfästades. En hemmansegare Malmqvist, som jemväl dömdes till 500 rdr böter, för det han På sätt varit delaktig i affärens uppgörande, beslöt emellertid anföra klagomålhos K. M:t, och Tull berg, härom underrättad, förenade sig i de af Malmqvits anförda besvär. Rättvisan, som emellanåt kryper med snäckans gång