Aftonbladet – 19 oktober 1866, sida 2

Orr ARN iR. oo daler AN RR Re lenna uppgift påtryckte densamma sin kaakter. Den uppgift, förhållandenas kraf anvisa ör den nästinstundande sammankomsten af tänderna, är en annan. I ordningen komner nu närmast en ombildning af de förldrade bestämningarne i vårt statsskick. Tvåd som omedelbart behöfde göras på lagtiftningens område och hvad som kunde söras med det nuvarande statsmaskineriet, ir genom den förra landtdagens arbeten till petydlig del utfördt, Hvad som nu behöfves är en förbättring af statemaskineriet sjelift, för att göra det möjligt att med förlel bygga vidare på den. lagda grunden. Den hittills existerande ordningen för såväl styrelsens organisation som representationens sammansättning och. arbetssätt är nemigen, om den också varit istånd att genom synnerliga ansträngnivgar åstadkomma ett afhjelpande af de mest skriande bristfälligheterna, såsom vid sednaste ländtdagen skedde, dock otillräcklig att mötsvara ett regelbundet och jemnt fortgående på de behöfliga förbättringarnes väg. Ett sådant deltagande i riksdagarne från den i landsorten bosatta.adelns. sida, som det, hvilket utmärkte den förflätba landtdagen, skall nemligen af ekonomiska orsaker sannolikt framdeles, och troligen redan vid det instundande ständermötet, visa sig vara en omöjlighet och sålunda komma att i alltför stor grad lägga detta stånds votum i händerna på. den i hufvuädstaden bosatta embetsmannaadeln. Borgareståndet, som redan förra gången ieke visade sig kunna prestera några i alltför större grad fram-; stående kapaciteter för riksdsgsärendenas behandling, skall genom det ekonomiskal betryck, hvilket för en kanske hog lång tid tyckes komma att tynga detsamma och som genom de ,inträffade cessionerna utesluter nog betydlig del af dess medlemmar från alt bilva valda till riksdagsmän, komma att ännu mindre än förut mutsvara den andel i landets representation, som den nuvarande ordningen Ttillerkänber detsamma. Och hvad presterskapets betydelse i landtdagarne beträffar, så har detsamma redan förut varit alltför stort. Sjelfva tepresentationens sammansättning visar sig sålunda redan vara otillräcklig att motsvara det kraf på folkets deltagande i riksdägsöfverläggningarne, som ett ordentligt och. regelbundet samt moget fortskridande .af lag stiftningen påkallar. Och härtill kommer ännu hela det otympliga förfaringssättet vid riksdagarne samt den tidsödande och bristfälliga organisationen af styrelsen, som försvårar och nästah omintetgör en sammanhängande. och planmässig administration i öfverensstämmels2 med nationens behof och önskningar. — En omörganisation af värt statsmaskineri, genom en förändring afstyrelseverket samt en förbättrad representation och förenklad riksdagsordning, framstå derför såsom det närmaste steget som måste tagas, för att sätta oss i stånd att vidare tillgodogöra de arbeten. som vid sista landtdägen blefvo utförda; I jemförelse dermed äro alla, speciela Jagstiftningsfrågor af underordnad betydelse. Kriminallagens, sjölagens, banklagarnes och de kyrkliga lagarnes vidare. utbildning är visserligen af omätlig vigt; men denna vidare utveckling kan föga på ett fullt tillfredsställande sätt erhållas genom den nuvarande statsmekanismen, . Dess förbättring utgör ett nära på. oundgängligt förarbete derför. Ombildningen af våra statsinstitutioner till mera tidsenliga framstår derför såsom det mål, hvilket närmast påkallas i utvecklingen af vårt samhillslifj samt derför äfven såsom det, som borde vara närmaste uppgiften för den stundande, landtdagen. Så har. den äfven af de sednast samlade l stävderna blifvit betecknad genom deras petitioner i ifrågavarande sytte. Och så har man äfven hittills haft sKöl att föreställa sig, det äfven styrelsen uppfattat saken. De förslag till styrelseverkets reorganisation samt riksdagsväsendets ombildning, hvilka regeriogen genom tvenne under Hon året, sammankallade komiter, till följd af ständernas nyssomnämnda petitioner lät utarbeta, berättigade till ett sådant antagande. Nu ha emellertid tvifvelsmål i detta afseende. börjat göra sig gällande. Man tror sig nemligen veta, det styrelsen skullel hafva för afsigt att icke för den nu inkallade landtdagen förelägga de nyssnämnda förslagerna, samt att inskränka dess arbeten endast till vanliga lagstiftningsfrågor, med undanskjutande af alla ärenden rörande statsskickets reorganisation. Ett såant förfarande vore dock. ett fullkomligt misskännande af hvad landets utveckling kräfver. Vi vilja derför i det längsta hop pas att regeringen icke skall hafva slagit in På denna bana. Men omden äfven möjligtvis kan anse sig ha sköl att icke nu kommas fram med förslag till en fullständig ombildning af statsmaskineriet, utan att uppskjuta dermed till-en framtida tidpunkt, så är och förblir det dock en oafvislig fordran att den framlägger förslag åtminstone till förändring af de mest olägliga bestämningarne i grundlagarne. Och fill dessa höra i främsta rummet afskaffandet af klassröstningen å riddarhuset och ståndsröstningen i utskotten samt framför allt införandet af en laglig bestämning om periodiskt återkommande landtdagar. Redan detta är nog litet emot hvad nationen har rätt att hoppas och vänta. Det är sannolikt icke utan afsigt, som kallelsen till den nya landtdagen blifvit af vår storfurste utfärdad just vid emottagandet of hans äldste sons unga brud. Måtte denna förknippning antyda att denna kallelse skall för vårt land innebära löftet om en morgonrodnad till en framtidsrik utveckling.? a I Helsingfors Tidningar skrifves: Femtio års mer eller mindre stillastående och derpå många djupt gripande förändringar i de samhälliga förhållandena kuanal: icke gå förbi utan ea viss inre skakning. Det är nya banor, som fordra nya och ovanliga ansträngningar, men lofva rikare frukter. Det är en ny lifsfunktion, som inom samhället vaknat till lif, som fordrar verksamhet och sysselsättning, för att icke ge1 RE RAN VR RR PG AN RR I ER Ph Or NH OLM PD Me EE NN