Aftonbladet – 18 oktober 1866, sida 3

al XcOJOr, Skall visa BID 101 KONUPRCK JUSSI NAT a I han beträder stadens område. . I stället för r stadens nycklar skall podestån öfverlemna , ) en bila, medelst hvilken kopungen symboa I liskt sönderhugger slafveriets fjettrar. I 1 samma ögonblick falla qvinnans kedjor och ; hennes sorgdrägt försvinner under kanonerel nas dån och folkets jubel. Den förkroppsr)ligade Venezia, förvandlad till frihetens s I gudinna, öfverlemnar då till konungen en 3 I guldnyckel, hvilande på ett hyende?. — Det , hela stöter väl mycket på teatereffekt. Här om dagen, berättas i ett franskt blad, .Jåt jag middag i sällskap med min vän staII tistikern hös en af våra mest bekanta och ;I bäst sflönade litteratörer. Under samtalet, Jefter intaget kaffe, begagnade en af gästerna I ordet ceremonieusement. ?Ett godt adverb? anmärkte vår värd för I sig sjelf. ) Hur besynnerlig än denna anmärkning lät, brydde man sig dock ej vidare om den Toch samtalet gick sin gång till dess — det var fråga om en sväfvande rättsfråga — en af oss yllräde, att den ena eller andra proceduren hade begegnats exirajudiciairement. ?Bravo! förtröffligt!? utbrest litteratören, ett utmärkt adverb!? Samtalet afstadnade denna gång alldeles. Alla sågo med nyfizxna blickar på litteratören och tycktes fråga hvad detta utrop skulle betyda. Vår vän hetänkte sig eu ögonblick; men-tog dereft r till orda så här: Nå! Jag skali förklara för er de hemliga bevekelsegrunderna till mina utrop. Vi äro här för oss sjelfva och dessutom vet hvar och en af er, att jag aldrig begagnat min penna för att vinna heder och ära. Jag skrifver för så och så mycket pr red och har derföre måst göra mig det omaket att ha i beredskap långa ord, utan att behöfva alldeles uttömma min hbjerna, Efter enställda undersökningar Bar jag gjort den upptäckten, att adverberna äro utomordentligt lämpliga till att förlänga meringen, utan alt man behöfver synnerligen anstränga fan tasien. Jag begagnar dem derföre ockeå och de längsta allra helst. Då jag nu får 8.sous för en rad om 40 bokstäfver, inbringar ordet cermonieusement mig 16 centimer: det är ett godt adverb! Ordet extrajudiciairement, som jag aldrig begagnat, nen som jag med allra första skall begagna, kommer att inbringa mig 19 centimer: det är ett förträffligt adverb!? Denna naiva tekännelse sysselsatte oss en stund. Det fanns ingen bland ose -som tänkt på att studera adverbernas längd med hänseende till stilen. När min vän statistikern och jsg fram mot midnatt lemoade vår litteratör sade den . förre: ?Nu ken jag förklara, hvatför jag alltid finner hans stil något tung.? Alltid gå hans substantiver mellan två adverber liksom en haltande mellan sinal två kryckor. Hör bara hur han skrifver: ?Les huit hommes alors,surpris douloureusement;:se levårent brusqvement, et definitivement abandonrerent la ferme. Lentement, melancoliqvement, qvoique arrivs si joyeusement, ils reprirent hasardeusement, temporaire ment. meme, le chemin profondement encaisså de Ia forget. Ils allaient peniblement, se svivant processionnellement eutre les talus, qvi se dressaient horizontalement ce. Ce. Den celebra sångerskan vid Grande Opåera, Marie Sass, bvilken för någon tid sedau genom domstols utslag fråntogs sitt ärliga nemn, som var Sax, bor på sommarnöje vid Enghien, der hon hvilar sig efter de ansträngningar, som Selikas parti i PAfrikanskan? kostar henne hvarje. afton, samt efter repetitionerna på Verdis opera Don Carlos. Härom dagen, berättar Presse, annonserades ?Afrikanskan? och Naudin uppträdde då för sista gången. Aftonens representation var lysande, artisterna bade öfverträffat sig sjelfva, publiken var entusiacemerad och slö sade med bissande, så att Meyerbeers och Seribes mästerverk ej slutade förr än klockan 14 1. i MIl Sass, som fruktade, att, om hou gick , upp i sin loge och klädde af sig sin Selika-4 kostym, hon ej skulle hinna fara hem med i bantåget, keastede en vid kappa öfver sinaj: y y : 1 y axlar och svepte en tät slöja kring sitt hufvud, steg upp i vagren som väntade utanför porten åt rue Drouot och: befallde kusken att köra i fyrspråvg till Nordbanan, dit hon ankom två sekunder förr än signalen ljöd till affärd. Dörren till en tom kupl: stod öppen, hon skyndade in och tåget gick. !s Hvad skall man väl göra i en kupe midt ! i natten, när man är ensam, annat än sof-! va? Vid ankomsten till stationen Saint-Denis sof Marie Sass mycket djupt och hon väckA tes ej af att en reskamrat kom in. Graeciöstk tillbakalutad i sitt hörn hede Marie BSassl!l kastat tillbaka slöjan från sitt ansigte ochlr kappan fallit från hennes axlar, så att hon! för den anlända paseagerarens ögon presen: terade sig på samma sätt som för publiken q när hon hvilar i det ödesdigra mancenille-s trädets ekugga, i femte skten af Afrikan-s skan?. — En vildinna! Jag ärinstängd tilln sammans med en vildinna! Skrek plötsligt? passageraren i yttersta förskräckel e oc ryckte ursinnigt på signalkiockan. v Tåget stannade, konduktören skyndadely fram och fem förskräckta fysionomier visa-t de sig i dörröppningen. Man förk.arade sig f å ömse sidor och Selika Sass skrattade hejd: löst åt äfventyret. Det var en enfaldigtokly man hade att: göra med och han kunde ejb förmås att stanna qvar i kupn, utan villels nödvändigt gå in i en annan. — Här åt! minstone, frågade kan belt anfådd när ban ? steg in i nästa kup, här finns väl åtmin-!3 stone inga vilda qvinnor? — Nej, monsieur, n var inte rädd! svarade en mild flöjtstämma. st Jag är vid Palais Royal och min väninnalN vid Variets! — Stackars karl han råkade? just ut! 1 Sensation?-rubriker äro mycket vanliga f: i de amerikanska tidningarnie, såsom be-l!n kant, och ofantligt uppseende mäste t. ex. följande Sensation?-bit ha väckt hos det amerikanska fruntimmerna, hvarför det kan li vara skäl att låta äfven de svenska få della af den. Så här låter notisen i Courrier des Etats-Unis: 1! Eldsvåda i en chignon!! få Ett ungt fruntimmer reste förra veckan a på Susqvehanna-banan, då en äldre deme, ft som satt bredvid, våldsamt ryckte lö: henVv nes waterfall? och började stampa på den. k Den unga damen blef alldeles hladröd i an