Aftonbladet – 18 oktober 1866, sida 3

I ss 8 TT j SMI Ma IJOIKCR 1ySena dchtli OCH Data sig! Apropos koleran hade den älskvärda tidningen skrikit på samma sätt; den här I gången gäller det öfversvämningarne.. Gud, Isäger Monde, håller i sina händer regn och Isolsken, helsa och sjukdom, öfverflöd och I brist, och då han hemsöker på en gång menniskorna, djuren och växterna, hopande olyckor öfver ett eller flera folk, så anser den gudsnådliga tidningen att vår Herres vrede ovilkorligen denna gång framkallats af det bittra krig, som föres mot hans kyrka, och. de förolämpningar, hvarmed man öfverhopar hans storvikarie här nere på jorden. Längre fram i samma minnesvärda artikel tillägger samma tidning, att Gud roar sig med att hålla efter de ogudaktiga. En härlig sats just! Präktiga argumenter! Fanatismen hos dessa gudaktighetensvilddjur inser då inte, att hon här drager till med enorma dumheter. Att komma och påstå att den rättvise, gode guden ?roar sig med? att tortera oskyldiga för att hämnas på några hrottsligal Att låta vår Herre resopnera så h — Jag har horribelt tråkigt i dag. Hvad skall jag hitta på för att förströ mig? Jo, det är ju helt enkelt. Jag skall utskicka en liten rar pestsjukdom och rycka bort en femti tusen menniskor, eller också har jag lust att dränka en sexti tusen medelst smånätta öfversvätoningar... Hvilketdera blir bäst? Krampen hos folk som har koleran är mycket treflig, men å andra sidan sakna ej heller ansigtsförvridningarne hos folk, som håller på att drunkna, sitt behag... Men nog! Då de icke iase, dessa teoretiserande herrar i Le Monde, att de afskyvärdt häda, så låtom oss gifva dem exemlet af. vördnad för den gudomliga iden. När deras försyn hvarje morgon uppsätter åt dem ett litet program på syndastraff, liksom. en teaterdirektör uppsätter sitt spektakelprogram, så är detta en invention som är lika förbaltlig som löjlig. Man frågar sig om det är skäl att -klandra eller beklaga dem, som sätta i omlopp så skyhöga galenskaper.? Men det är ej Le Monde ensam, som försätter fransmännen i oro genom sina predikningar om Herrans straffdomar öfver folket. ?Biskopen i Orlgans; megr Dupanloup, låter ej heller tiden gå sig ur händerna; öfversvämningerne tjena äfven honom till utgångspurkt för ljungande predikningar och för att hugsvala de stackare menniskor, säger Opinion Nationale, som blifvit ruinerade genom vattuflödet, bebådar han dem ännu större olyckor. Den Gud, msgr Dupanloup tjenar, Jiknar såle des dessa förskräckliga indiska gudomligheter, som första efter hämnd och som njuta af de olyckliges lidanden och tårar. Till all lycka är det med hr Dupanloups Gud, söger tidningen, som med menniskor som äro förbiltrade: man kan blidka med skänker, böner och fullkomlig underkastelse dem som tala i hans namn, och det var väl detta som den hedervärda prelaten vite låta komma till den stora allmänhetens kunskap.? — Hr Dupanloups kristliga predikningar ha fått ett godt biträde genomen spådom, som försatt det okunniga folket på landsbygden i förskräckelse: två små herdegossar i byn Salettes, departementet öfre Loire, ha nemligen profeterat, att hela Frankrike skulle i söndags, måndags och tisdags bli försänkt i fullkomligt mörker. Sjuttiotvå timmars natt! Det skulle bli omöjligt att tända på ett enda ljus, ej ens gasen skulle kunna tändas, och till och med svafvelstickorna skulle neka att taga eld! Kolsvart natt, ingen sol, ingen måne, inca stjernor! Hu då! Och det är i dag, skrifver Opinion för i söndegs morse, sedan vår tidning kommit ut, som mörkret skall in-: träda och vårå läsare ej skola kunna läsa en rad, äfven om tidningen skulle komma dem till handa, något som knappt är tro-: ligt under sådant kolmörker. Beklaga oss franemän, som skola vandra i mörkret! Men efter hvad det påstås lär man kunna minska mörkret med tjugufyra timmar, om man köper dugtigt med signade vaxljus. Detta till benägen underrättelse för troende. Nej, kära läsere, bry er ej om dessa predikningar, dessa profetior! :Låtom oss il stället draga nytta af de lexor vi fått: tre öfversvämningar ha med tio åre mellanrum hemsökt värt land, 1846, 1856 och 1866, och vi ha ej ännu, våre sig genom tillräckliga arbeten eller associationer under form af assuransbolag, skaffat bot mot landsplågan, som periodiskt hemsöker os:. Vi hå varit bekymmerslösa, lata: det är vårt fel och vi veta hur vi skola reparera det; Engelska tidningen Morning Star för den 27 Sept. meddelar följande stycke, som är synnerligen betecknande för lagstiftningen i Irland: Staden Dublin har för ögonblicket i sitt våld den yngsta brottsling och fängei verlden. I Ricbmond Bridwell — samma fängelse, från hvilket fenianchefen Stephens rymde — sitter nu under lås och bom en brottsling, tre och ett halft år gammal. Intet fängelse i verlden kan skryta med att herbergera en så liten förbrytare. Saken omtalas af Dublintidningarne, och den är lika kort som ovanlig. Häromdagen blefvo två barn arresterade på gaten och inställda inför polisdomstolen, anklogade för att ha, såsom det så högtidligt låter, supplicerat om allmosor? — i London skulle det helt enkelt hetat: tiggt. Det äldre af barnen var en fiicka, 8 år gammal, det andra en liten pye, tre och ett balft år gammal. Utslaget afkunnades och lydde, att flickan skulle insättas på arbetshuset och hållas till tungt arbete i fjorton dag:;, och gossen lika Jänge i Bridwell-fängelset, der han skulle hällas till tungt arbete! Någon svårighet uppstod vid den lilla gossens mottagande i Bridweil, ty man hade ej lämplig plats för tre och ett halft års fångar och i ickeheller hade man fångdrägt i ordning åt den unge förbrytaren. Ännu ett-bryderi kom till: hvad ville ?tungt arbete? söga för en gosse, som är tre och ett halft är? Våra bern vid den åldern anse det vara ett tupgt arbete nog att hålla de små ögonen öppna en half timme efter deras vanliga tid att få krypa till kojs eller att återhålla sina tårar, om de ej få hvad de anse vara den enda riktiga qvantiteten af bakelser eller pepparkakor. Men vi erkänna, att vi ej kunna fatta till hvilket arbete polismyndigÖsste 4 CL oh ÅR OM ch I VR Jr Kn ARN RR Md 44 och JA fr är Dr a fa FA br