Aftonbladet – 17 oktober 1866, sida 3

t tioner och vill låta påskine, att de ej är Nlaf någon vigt. Man beskyller Bright fö -lett farligt och revolutionärt beteende oci rl uppmanar de liberala i den förra regerin gen samt särskildt lord Russell och Glad I stone att formligen förklara, om de gillt eller ogilla representantens för Birminghan I uppförande. En annan anlednivg till be kymmer för de konservativa är, att de för utse ett förbund mellan teformvännerna oc lirländarne. På det sednaste mötet i Leed förklarade irländaren ODonoghue, att har skulle understöda alla reformsträfvanden och Bright väntas till Dublin, der förbunde lätteligen skulle kunna besegläs. TYSKLAND. Underrättelserna från Tyskland gå ut på att freden mellan Preussen och Sachsen ä1 nära att afslutas, men från Paris lyder de annorlunda. Den 11, säger Indp. Belge gick ett rykte i Paris, att en öfverenskom melse var mer osannolik än någonsin, och hindren derför antogos mindre bero derpå att konungen af Sachsen motsatte sig Preussens förslag än på sjelfva förslagens oantaglighet. Grefve Bismarck skall nemligen i hemlighet önska begagna de sväfvande svårigheterna att åsidosätta de bestämmel)ser i fredstraktaten, som garanterat SachI sens oafhängighet, i det han helt enkelt vill behandla detta rike såsom ett eröfradt Tland och låta det dela samma öde som . Hannover, Hessen, Nassau och Frankfurt. IDet finnes många omständigheter som kunna förklara detta rykte. Nästan alla tyska stater äro för ögonblicket hågade att unI derkasta sig Preussens ledning. Baiern är sjelfva fogligheten och visar långt större ifver att göra gemensam sak med sin fordne I motståndare än att ställa sig i spetsen för ett oafhävgigt förbund mellan de sydtyska staterna, och i Sachsen är man så trött få de bördor, som det provisoriska tillståndet medför, att man nästan hellre vill uppgifva sin nätionalitet än finna sig uti en förlängning af det nuvarande tillståndet. Det är också en bekant sak hur bittert grefve Bismarck beklagat sig öfver att han nödgades ingå på de fordringar Österrike och Frankrike uppställde till förmån för Sachsen. Slutligen kan anföras att kabinettet i Berlin fortfarande sträfvar att stå på god fot med ryska regeringen, och att Frankrike med största misshag sett Preussen utvidga sig i så stort och oväntadt omfång. Wirtemberg har nu omsider fattat det förnuftiga beslutet att erkänna konungariket Italien. Baron v. Ow, förut Wärtembergs sändebud i Wien, skall representera denna makt vid hofvet i Florens. Från Berlin berättas att i dessa dagar preussiska fullmäktige skola afgå till Baiern och Hessen-Darmstadt, för att i förening med fullmäktige från nämnde stater vidtaga nödiga arbeten med afseende på gränsregleriogen vid Mainlinien och de afträdda områdenas inkorporation i Pr ussen. En under sednaste kriget upprättad preussisk-ungersk legion bar på återvägen till sin hemort blifvit arresterad af österrikiska myndigheter, straxt efter det den öfvergått ungerska gränsen vid Oderberg. De man af denna legion, som tagit vägen öfver Jablunkapasset, hunno till Friedeck, der de blefvo hejdade och nödgades gifva sig. Preussiska regeringen lärer gjort stora ansträgningar för att utverka tillgift för dem; men det säges att ingenting under kriget till den grad förbittrat kejsaren af Österrike. som upprättandet af en ungersk legion preussisk botten under Klapkas anförande, för att fortplanta revolutionen till Ungern. Denna förbittring skall ha fått ytterligare näring deraf att preussiska regeringen säges ha dekorerat Klapka med Röda Örns orden dch förlänat honom betydliga gods i Schlesien. MEXIKO. De gynnsamma underrättelser, som kejsar Maximilian skickade sitt sändebudet vid franska hofvet rörande tillståndet i Mexiko, Ha ej gjort något intryck i Paris. Den officiösa tidningen Pays bebådar, att mexikanska kejsardömet snart skall komma att upphöra. Kejsarinnan Charlottes sinnessjukdom?, heter det, är olyckligtvis mycket allvarsäm. Då man betänker hvilket intryck det skall göra på kejsar Maximilian, att ban i sin svåra ställning drabbas af ett så sorgligt och oväntadt slag, har man skäl att betvifla, att han längre vill egna sig åt en så otacksam uppgift. Vi göra oss icke några illusioner i anledning af det telegram, som nyligen ingått från Mexiko, och vi önska, att allmänheten icke heller skall låta vilseleda sig dera!. Det är tydligt, att franska regeringen allvarligt sysselsätter sig med den eventusliteten, att kejsaren lemvar sitt rike. General Castelnau medför utan tvifvel afgörande instruktioner. Hvad som än må ske, är det dock alltid säkert, att kejsar Napoleon iogalunda ävinar lemna Mexiko åt sitt öde förrän han genom fullständiga ,gurautier betryggat de franska intressena. i . LJ ee Me kv Rb le (Insändt.) Sn KR SO Rå AN ARA NEN