Aftonbladet – 17 oktober 1866, sida 3

triotiska och oegennyttiga eld, som måste brinna i en själ, som i revolutionen såg ett framsteg för hela menniskoslägtet, och som ville genomföra revolutionen utan de brott med hvilka mån sökte besudla den: men med denna synbara politiska bevekelsegrund förenade hon en hemlig låga, en hjertats lidelse, ?en af. dessa sforsinta och förfärliga känslor, hvilka, för att Legagna hennes eget uttryck, aldrig flamma upp med större kraft än under politiska omstörtningar och samhällsordningen8 förvirring?, På: samma gång som hon var den första att handla och utsätta sig för fara, älskade madame Roland och vär älskad tillbaka ; och månne dat icke vid utförandet af denna verldens angelägenheter, äfven de allra största, som oftast ligger på botten en af dessa mäktiga driffjedrar, som, utan att träda i dageny förklara allt och äro nyckeln till allt? Madame Rolands moraliska ställnin, var en af de mest egna och invecklade. i kraftig och yppig mognad sammanträffade denna storsinta qvinna med revolutionen, utan att fon hafva kånt passionen, men med en själ söm var skapad att känna den. ST hade bildat sig en BPPhöjds stoisk föreställning om sin pligt såsom. hustru: hon tyate en allvarlig, på förstånd grundad tillhe för sin man, var färdig att dela ans öde, hjelpa honom: i hans arbeten, kämpa vid hans sida och uppoffra sig för honom; men på samma gång kände hon en viss obestämd tomhet och trötthet och en hemlig misslynthet, som härledde sig från ilder och skilnaden i karakterernas olikhet. Flon gör sjelf denna bekännelse. COm vi lefde för oss sjelfva, tillbragte jog. mången sång Väpenma stunder; om vi visade--oss ite i verldea,: finn jag migrälskad af föra, af vilka jag kände att någre voro i stånd att