Aftonbladet – 17 oktober 1866, sida 2

land, der man icke såg annat än de glest växande gumträden, här och der nägra busksnår, samt halfbrändt gräs. Boningshus och uppodlade plåtser, som pläga utvisa tillvaro af civiliserade menniskor, syntes icke till, om jag undantager de värdshus, hvilka, på 112 å 2 mils afstånd från hvarandra, erbjuda den resande, mot högt pris, logis och frfriskning. Den i zenith stående solen — vi voro nemligen nu inom tropikerna — tvang oss, genom sin glödande hetta, att frampå förmiddagen slå läger vid en smutsig, af legioner odjur uppfylld öl, der ej ens skugga kunde fås af de glesöfviga gumträdskronorna. Värmen var outhärdlig; ej en vindpust svalkade oss och vatten, som kunde lindra vår brännande törst, fanns icke att tillgå, så framt vi ej ville hedra den i pölen befintliga, halfkokande smjrjan med ett dylikt namn. Vi voro dock beredda på att icke få njuta af bättre i vattenväg, och vi blefvo ej mod stulna, utan upptände en brasa och kokade i de medhafda kokkärlen af pölens innehåll, hvilket, tillsatt med en stark dosis t, blef drickbart. Vattenbristen i norra delen af Australien, eller i kolonien Queens and, der vi nu befunno oss, är isynnerhet svår under den torra årstiden, då floder och andra vattendrag äro uttorkade, så att vatten, i bättre qvalit än det omnämnda, knappast står att erhålla, och ej ens detta finnes i öfverflöd, ty det påträffas endast på hvarje svensk !2 mil eller mil — ja, på vägen till Peak Downs voro till och med sträckor på 3 å 4 mil, som ej hade en vattendroppe ati bjuda på. Sedan sölens hetta -minskats frampå aftonen fortsattes åter vår vandring tilldess mörkret nödgade oss slå nattläger vid en dylik vattengrop eom den förstnämnda. T