Aftonbladet – 16 oktober 1866, sida 3

u e hvilket skall förmå något hvar att göra all för riksdagens påskyndande. Detta allt ä nu godt och väl, men det omöjliga blir ick möjligt derigerom att tid och krafter upp dffras lönlöst, och dessutom lärer det all männa iogalunda vinna derpå, att man fö att skyndsamt uppnå målet, hafsar ifrår sig huru som helst, bara det går. Det ä; Jicke allom gifv t att arbeta både fort och väl, och illa skulle det vara om riksdagens göromål bure alltför påtagliga spår af skynd samhet, för att icke säga slarf. Ett annat skäl till riksdagens påskyndande har man velat finna i de förstärkta utskotten: afskaffande. Vi tillerkänna denna förändring i arbetssättet mycken och stor förtjens! både i formelt och reelt afseend e och räkna den som en bland den nya riksdagsordnin gens större fördelar framför den gamla. en som något varit med i det gamla och vet hvad tid och kostnad dessa fyrfaldiga I beslut, återremisser, sammanjemkningsförI slag, inbjudningar, förändrade beslut, nya Jsammanjemkningar och inbjudningar, vote Iringspropositioner och dessas återremitteTrande och slutligen sjelfva voteringarne med dertill hörande vigilanser och korruptioner medförde, skall säkert uppriktigt glädja sig Ideröfver att detta nu en gång för alla är borta. Nog skall detta förenkla och påskynda göromålens gång — detta erkännes erna; men ännu kan mycket annat göras för detta ändamål, utan att på något sätt träda riksdagsordningens stadgar för nära eller behöfva göra ändringar deruti. Hvad vi i allraförsta rummet skulle vilja föreslå är afskaffande af diskussionsprotokollerna, hvilkas förande, uppsättande, justerande, afskrifvande, dels till utskotten med återremisser och dels till tryckeriet, samt deres slutliga tryckning, korrekturläsning, häftning och skärning medtager mycken tid och vållar mycken tillökning i riksdagskostnaden, Och hvartill tjenar nu allt detta? Vi hafva hört 10, 15 kanske 20 talareien diskussion yttra sig i samma riktning, ofta med ungefär samma ordalag. Detta skall nu allt inprotokolleras till en volym af 30 å 40 ark på en enda föreller eftermiddag. Sedan fordras det veckor, ja stundom månader innan notarien hinner uppsätta och anmäla detta till justering. Är nu frågan, hvarom protokollet handlar, återremitterad, få kan utskottet icke företaga den till-behandling innan båda komrarnes (förut alla fyra ståndens) protokoll inkomma, och detta tar mycken tid. Hufvudsakligaste gegnet deraf är att hvar och en skall n gåvg för sina hemmavarande vänner kunna, med det tryckta protokollet i hand, visa förfäktade, och detta blir återisin ordning hvilka åsigter han i den och den frågan en särdeles svår frestelse för något hvar, att få sina åsigter antecknade i protokollet, om de också förut blifvit tecknade på paper af — en annan. Såsom motiver för kammarens beslut tjenar denna diskussions skrifning och tryckning alltför litet nästen intet; ty motiveringen blir ändå i sjelfva verket utskotiets ensak, och i den underdåniga skrifvelse, som möjligen blir en följd af frågans behandling, intsgas icke de olika meningar som under diskussionen framhålHits, utan blott det hufvudsakligaste af de motiver, hvarpå det fattade beslutet grundar sig och hvilka i de allraflesta fall återfinnes i utskottets afgifna betänkande. I utskotten föras inga diskussionsprotokoller; och likväl torde det väl få medgifvas, att frågornas egentliga utredning och beslutens motivering just sker deride allra flesta fall. Vår oförgripliga mening är således den, alt diskussionsprotokollerna böra alldeles afskaffas. Vill man, för de ömiåligas skull, vid hvarje frågas bebandling i, form af referat omnämna hvilka som talade för eller emot ett föreliggande förslag, äfvensom den eller dem, hvilka framställa något nytt förslag till frågans lösning, så kunna ju detta ske, äfvensom frihet möjligen kunna lem-! nas dem, hvilka aflemna sina förslag skriftligen, att få dem såsom bilagor till protokollet, ehuru vi anse äfven detta rentaf öfverflödigt, då ändamålet med hvarje diskussion mäste vara icke just att få kungöra och åt framtiden förvara hvad den eller den tänker, utan att komma till det för sambältet möjligen bäste resultat, och detta låter sig lika lätt göra utan som med diskus: siorsprotokoll. 3 Fördelarne af en sådan förändring äro påtagliga. Först kan det i betydlig mån minska kanslipersonalen, ty ju mindre der!j är att skrifva desto färre skrifvare behöfvasoch detta medför minskning i riksdagskostnaderna. För det andra får diskussionen en helt annan schvung (raskhet och liflighet), när man kan låta tankarne framträda i ord så fort de hinna utan att behöfva dröja, dröna och pausera på det notarierna skola kunna följa med. och yttrandet få nåot sammanhang i protokollet. Vidare: bli frestelserna att begära ordet icke så många, lå större vigt lägges på att fatta ett godt eh ändamålsenligt beslut, än att få i proiokollet ett anförande mera... Mångfaldiga undra fördelar bäraf skulle kunna -anföras, nen vi nöja oss med att hopsummera dem den enda, att protokollet blir mindre, kan narare uppsättas och justeras samt om så erfordras till utskottet öfversändas, hvarigenom ärendets: definitiva -afgörande i väentlig mån påskyndas. Det skulle varit en icke ringa vinst om den nya riksdagsordningen ingenting innehållit om frägornas behandling i utskott. dade deremot lemnats i kamrarnes eget kön huruvida en motion efter uppläsningen skulle öfvergå till ny läsning, öfverlemnas ill förberedande utskotts eller komites benandling, eller genast nedläggas för den iksdagen, så hede säkert många omogna örslag, som både insändaren häraf och anra med honom, till följd al kommitienters öreskrift, måste vid sina första riksdagar ramlägga, dött i födseln, fäderneslandet ill ringa skada. Stadgandet om utskott innes dock i grurdiagen och derföre måste ST Ad mna Än KA UN kn i