Aftonbladet – 16 oktober 1866, sida 3

(Insändt.) Kan den nya riksdagon slutas på fyra månader? Denna fråga upprepas öfveralli af dem, som något intressera sig för de allmänna angelägenheterna, och, för såvidt man tar hänsyn till arbetssättet i våra numera upplösta fyra rikssiånd och föreställer sig ungefär samma tunga, tidsödande former i de nya kamrarne, nödgas man svara nej, så ida man vill svara ärligt och icke invagga den frågande i ett bedrägligt hopp, som man sjelf icke hyser. Upphofsmannen till den nya riksdagsordningen måste dock hafva tänkt sig möjligheten af fyra månaders riksdagar, ty att i en grundlag nedskrifva något, som man på förhand anså-ve overkställbart, vore både oförståndigt och oförsvarligt. Med hittills brukliga former är riksdagens afslutande på den bestämda tiden rätt och slätt en omöjlighet. Detta måste erkännas af hvar och en som något varit med. Lagstiftaren måste således hafva täckt sig n:gra ganska märkbart inverkande förenklingar af dessa former för målets uppnående. Men hvilka äro dessa? Riksdagen nalkas och detvore säkert af mycket intresse för det allmänna om tidningepressen -påförhand upptoge denna fråga till behandling, så att begrep pen blefve något uppklarrade om hvad som kan eller icke kan göras. Riksdagsordningen har uppställt grunddragen af riksdagens verksamhet, men mycket på skyndsamheten inverkande i detajerna är öfverlemnadt eller rättare öppet lemnadt åt den blifvande ordningsstadgan. Mången tror sig, för påskyndandet af göromåälens gång, finns en kraftig sporre deruti, att första kammarens ledamöter äro alldeles lönlösa och andra kammarens ledamöter häfva arvode endast för fyra månader,