Aftonbladet – 11 oktober 1866, sida 3

MADAME ROLAND). Tecknad af CHARLES DE MAZADE: Ett annat karakteristiskt drag hos mådame Roland är, att hon i sitt intellektuella och moraliska väsende ären äkta dotter af det adertonde århundradet, hvars ider, tänkesätt och fantasiriktning hon gifver prof på, såväl som på dess fördomar och egendomliga fraseologi. Jag vill just icke påstå, att hon på sina metafysiska utflykter och under sitt förnufts fria kringflackande går så långt, som hon sjelf mången gång tror, och ännu mindre att hon följer de herrskande doktrinerna i deras ytterlighet. För ateismen och materialismen skyggar hon tillbaka, och Helvetius sårar hennes känsla. Hon är, när allt kommer omkring, ständigt den qvinna, som skall sluta anteckningarne om sitt Jif med denna upphöjda åkallan: Rättvise Gud, tag mig i ditt skydd!? En så oförskräcktfilosof hon än är, har hon dock sina hemliga återfall, likåsom erinringar om sina första intryck, och äfven då förnuftet, för att begagna hennes eget språk, upplöst en onyttig tros gyckelbilder?, döljer hon icke, på samma gäng som hon drager i. fält mot dogmer, mysterier och prester, att hon ingalunda med likgiltighet kan öfvervara den offentliga gudstjensten, att hon känner sig upplyftad vid äsynen af de nedböjda menniskorna, som samlas för att anropa en mäktig frälsare, att smaken för andaktsöfningar återuppväckes hos i.enne, och att hon, då musiken ljuder, tycker sig förflyt) Se A. B. n:r 155, 158, 167, 169, 172 och 194.