Aftonbladet – 11 oktober 1866, sida 3

arationer sjelf verkställa dem, emedan alla d lar äro, utan uppsprättning af sömmar, lätt til fängliga. Med en liten förändring på nedra d en å de af jern gjorda bommarne, kunna d lätt tillverkas efter Schamplon, af hvilken sme som helst med någorlunda skicklighet. Stege eller bogbladen göras af trä, äfven efter Schan plon, och man har blott att tillse det sadeln ick blifver vind eller skef, ett förhållande som ick nog kan uppmärksammas, emedan derpå hela rytte rens tjenstbarhet kan bero. Betseltyget kan likaledes vara särdeles enkel Hufvudlaget består af en grimma med en ring hvardera kindstycket. I denna ring sättes en fjede: hake, hvari en så kallad Pelhamsstång upphäktar Denna har ygglor för både stång och bridongtygla så att särskildt hufvudlag ej behöfves för dessa sec nare, hvilka äfven äro försedda med fjederhaka föratt vid vattning häktas iringarne på grimmarn Erfarenheten har visat att hakarne ej hoppa ur och hela uppbetslingen är ett ögonblicks verk Ett sådant betseltyg har i sin enklaste form : hakar och 2 söljor, då det vanliga har 13 å 1 spännen. Af flera orsaker är ett schabrak elle en valltrapp nödvändig. Den sednare är på de hela beqvämare samt täcker såväl sadeln son pistolhölstret och fickor samt de persedlar rytta ren måste medföra framför sig. Den blir deremot fortare utnött, hvilket docl tillstor del kan förekommas dermed att benfodern: göras högre och bredare än nu är förhållandet samt att den icke tilltages större än behofve fordrar. Hvilketdera man än begagnar, schabral eHer valltrapp, böra fickor anbringas på sidorns bak och framuill, samt materialet vara vattentät kläde eller filt. Min enskilda erfarenhet hai gifvit det resultat, att valltrappen är förmånli gare vid längre ridter, derföre att den vid regr kan vikas öfver sadeln då man afsutit, skydda de persedlar som medföras frampå sadeln och kan begagnas som täcke åt hästen vid kall vä derlek, om man ej vill medföra filt. För fältut rustning eller möten anskaffas vanliga utrednings persedlar, hvilka lätt kunna förfärdigas hemma. Om hela sadelmunderingen fullständig) beställes, kostar den vanligen omkring 100 tår, kappsäck och hönät oberäknade, hvilka tillsammans kosta omkring 8 rdr. IL. Hvad slutligen beträffar möjligheten att utom arnisonsorterna inöfva exercis till häst, beror etta till någon del af lokala förhållanden. (Härvid får uttryckligen nämnas att föreningens tanke aldrig varit eller kunnat vara: att de föreslagna skarpskyttarne till häst skulle utbildas till egentliga ryttare, men man har ansett ändamålet kunna uppnås derigenom att dessa skarpskyttar finge lära sig så mycket af fältridning, att de nöjaktigt kunna för vanliga rörelser sköta stångtyglarne, och med benen gifva hästen den anvisning som erfordras. Om svårare rörelser, sidvarts, förkortade, eller på dubbla spår, kan naturligtvis icke vara fråga. Detta måste lemnas åt tillfälle och fallenhet.) Istäder, hvaromkring kavalleriregementen äro förlagda eller inom dessas områden på landsbygden, finnes alltid att tillgå någon af befälet, som är hugad att emot betalning, eller af intresse för saken lemna undervisning i de första grunderna af ridkonsten. Svårare är det i trakter der intet rytteri finnes förlagdt, men det torde ej vara för mycket begärdt att, särdeles i städer der flera skarpskyttar till häst anteckna sig, staten aflönar en underofficer eller skicklig instruktör som under omkring 1 å 1!2 månads tid lemnar nödig undervisning i ridning, med hvad till hästens skötsel hörer. Derigenom skulle dessutom den stora fördel vinnas, att förluster så bland underbefäl som trupp under krig lättare kunde ersättas, i jemförelse hvarmed kostnaden för några sådana instruktörer vore en obetydlighet. Om för öfrigt skarpskyttekårerna; som det är att hoppas, vinna en fastare organisation och för framtiden åtminstone häradsvis kunna sammandragas till gemensamma bataljonsöfningar, 3 å4 dagar under sommaren, är det ganska lätt att under denna tid bibringa en person, som derföre har naturlig fålenhet, första grunderna af ridkonsten, hvilka han sedan, med en god lärobok till hjelp, kan vidare utveckla, alltid förutsatt att här endast är frågan. om det enklaste. För öfrigt är hvad som behöf-. es för vanlig fältridning lättare inhemtadt än man gemenligen tror, om man blott gör sig till egel att all undervisning sker med saktmod och utt man icke fordrar af hästen mer än hän kan atta. Kommer man väl ut i fälttjenstgöring, vänja sig ryttare och häst snart vid hvarandra, ch rörelser i sluten Hrapp, kunna ganska fort nöfvas, hvartill mycket bidrager hästarnes naurliga böjelse att följäs åt tillsammans. I stäler, der flera åtnjuta undervisning på samma sång och företaga öfningar tillsammans, kunna vaturligtvis alla ridöfningar lättare inläras. Hvad här blifvit sagdt. om ykeritfningan kan fven tillämpas på artilleriexereisen, såvidt denna utser ridskicklighet, hvilken för fotartilleri icke ,ehöfver vara så synnerlig, och hufvudsakligen ser förmågan att få alla hästarne att draga emnt. Hvad kanonexercisen vidkommer, måste staten flöna instruktörer, åtminstone i början för beälet, och kostnaden derför kan ej bli betydlig, då ertill kommenderas skickliga underofficerare från artilleriregementena, hvilka sedan exercisiden är förbi, på höstarne kunde undervisa i andsorterna, och derigenom erhålla någon förättring i sina svaga lönevilkor. Det är på detta sätt Håbo skarpskytteförening ar föreställt sig, att såväl kavalleri som artileri kunde i landsorterna uppsättas och öfyus, utan ynnerlig kostnad för staten, hvarjer:e den förel vunnes, att valfrihet i vapen kunde-ega rum, tt kännedom om de olika vapnens : atur och anändande blefve allmännare, och att riket slutgen vid behof kunde äfven i dctta hänseende afva en något öfvad trupp att ige E. A. Björkman. ) Till denna räknas: Sadel, förbygel, ryggstycke, valltrapp, öfvergjord, betseltyg, pistolhölster, tornist, fodersäck, grimma, filt, täckjord, skrapa, borste, viskduk, skopåse med verktyg söm och hästskor. nn rt mt mm Lr a Km