Aftonbladet – 11 oktober 1866, sida 2

postbudet i förstugan och tog brefväskan med sig upp på sitt eget rum. Men nu frukta vi riktigt att den ärade läsaren blir förskräckt öfver tant Pens djerfhet, då vi omtala hvad hon härnäst företog. Då hon funnit ett bref, hvars utanskrift, med hennes nevös handstil, lydde: ?Till fru Archibald Mac Arthur, Glenrig? ete., höll hon det öfver ett fat med hett vatten och öppnade sedan kuvertet med lätthet. Hon tog ut brefvet och läste det. Eedan hon slutat, bredde sig ett småleende öfver hennes, fylliga ansigte, ett småleende så strålande, som om en kungakrona eller åtminstone en kunglig rikedom blifvit lagd för hennes fötter. Derpå lade hon brefvet i ett schatull, som hon tillåste, och ersatte det med ett ark skrifvet papper, som inlades i kuvertet. Slutligen satte hon sig ned och skref ett bref, med adress: Temple, London, hvilket hon genast afskickade till Cushlake, och först efter det allt detta var ordnaat, bar hon in brefväskan i förmaket. Fru Archie ön upp på sitt rum för att jäsa sitt bref. Då hon återkom, frågade tant Penelope huru Archie befann sig. Åh, mycket bra, mycket bra, det försäkrar jag, svarade den sköna Ethelinda, det hon med garnerinvgar och roman åter sröp upp i soffan. Archie skrifver mycket bättre nu än förr?, unmärkte Rachel och tog upp kuvertet, som len unga frun lemnat på bordet. Detta ir ej så slarfvigt som han eljest brukar kritva; det är riktiet vackert och ordentigt.? Den sköna Ethelindas kind öfvergöts ett svagt rosenskimmer, men iovgen besvaade Rachels anmärkning. Ännu tre nätter förgingo utan att fra Archie vidare sökte efter sin sypåse. De jåda tanterna fingo således ostördt roa sig