Aftonbladet – 10 oktober 1866, sida 2

ringar, började största delen af ?elanen? ati känna sig. litet blyg för henne och upphörde att truga sina vänliga omsorger på hen. ne. Hon var dock mycket nedlåtane, mycket nådig och mycket frikostig :atd smäleenden och behagliga rörelser; men de rättframma irländarne, med sina enkla seder och lika enkla uttryckssätt, kände sig illa till mods i hennes sällskap och anade dunkelt att hon var en alltför fin dam för Archie att skicka hem till Glenrig. — Gamle Randal lutade sig svart alldeles uttröttad tillbaka i länstolen. Tant Jeanette drog sig också småningom undan. De manliga kusinerna visade den sköna Ethelinda en något tafatt uppmärksamhet, och de qvinliga usinerna granskade hennes klädsel och det sätt hvarpå hennes hår var upplagdt. Tant Mac, som genast såg att fru Archie hade en viss air?, stiftade hastigt vänskap med henne, så mycket mer som den unga frun tydligen ej frågade det minsta efter tant Penelope. Hon tog derföre plats vid fru Archies sida och underhöll henne, till svar på hennes artiga upplysningar om de högre kretsarne i London, med sina berättelser om den eleganta umgängeskrets, der hon, tant Mac, rört sig uti Dublin i hennes ungdom. Och wnader allt detta tycktes tant Penelope ej en minut kunna taga sina ögon ifrån Archibalds unga fru, hvars utseende, händer och figur, hon syntes vilja inprägla i sitt minne, under det hon stundom tillslöt ögonen för att desto bättre kunna lyssna till den främmandes röst. Syster Jeanette?, sade tant Penelope då kusinerna begynte taga afsked och bege sig hem, ?om du har en säng mer än som behöfs, så låt mig få den. Jag har lust att ej fara hem i qväll.? Detta var nu blott ett talesätt, ty tant