Aftonbladet – 9 oktober 1866, sida 3

Här och der i backarne. VII I Libeck beträder vår fot det stora fäderneslandets jord. Detgamla Germanien kom. mer 088 här. till möte med all sin pomp och ståt; det blickar ned till oss från de götiska torhspetsarne, från föstningsvallarne och från de ornamenterade bhusgaflarne. Om. man också med bindel för ögonen, utan att veta hvart, blifvit förd till Lubeck, såskulle man utropa när bindeln föll: Vi äro i Tyskland! Deruppe på höjden, helt nära den sköna Mariakyrkan, står det gamla rådhuset. Vid åsynen af dessa halft förvittrade, men ännu på sin ålderdom prydliga mursr tänker man sig några sekler tillbaka i tiden och ser den mäktiga hansestaden i all sin glans. Dernere på floden gungar den tairika flöttan, och krigarnes stormbattar blänka fram öfver relingarne. Uppe i rådhussalen tronar borgmästaren och ger cour åt förbundets sändebud, eller uppgör fördrag med mäktiga furstar och förklarar krig mot andra. Der stämplar Jörgen Wallenweber för att ernå herraväldet öfver Skandibavien. När denna lan slog fel, då slog också sista timman ör Libecks storhet och det sjönk snart från sin höjd till sin nuvarande ståndpunkt. Libecks lyckligare broder är Hamburg. Den präktiga Elbestaden är ryktbar för sina rikedomar, sina lifliga hamnar och sina skräddare. Alldeles som Göteborg. I Hamburg säljer och köper man allt, till och med menniskor. Handeln med den sisträmnda varan florerar här mer än annorstädes, och utmärkta exemplar af det täcka könet noteras högt i pris. Den a gräsliga industri har förskaffat Hamburg. det. föga afundsvärda företrädet att stå främst på bladen i det menskliga eländets: historia. Man sade länge att ingen stad i Europa så litet som Hamburg intresserade sig för vetenskaper : och konster. Detta förargade hamburgarne och med stor kostnad anlade de en zoologisk trädgård. Hvarföre de just valde djurvetenskapen är icke munppgifvet. Måhända låg den dem mrnärmast. En promenad i trädgården stärker denna förmodan, ty det är icke blott inom gallerna, utan äfven bland åskådarne, som man finner präktiga exemplar af lejon och björnar, pungdjur och dromedarier, papegojor och guldfasaner. Från Hamburg taga vi vägen söderut öfver Liäneburgerhedens rödbruna sträckor fram till Hannover; Här glimma de-första prenesiska. bajonetterna vid jernvägsstetionen och hela den vackra staden hvimlar af preussiska uniformer. Preussarne kommo som ett yrväder och blåste bort hannoveranska armån. Man kan icke ens med ljus och lykta söka rätt på en enda hannoveranek soldat; de äroalla spårlöst försvunna. Den gamle blinde kungen försvann före sin arm och derpå förlorar visst icke Hannover, ty hur kan väl en blind kung se sitt folks behof: Preussiska regeringen deremot. har öppna ögon, det bevisks deraf att Kvar det fanns något att ta så var den framme; icke ens det minsta furstendöme undgick dess falkblick. Under en sådan styrelse böra hånnoveranarne känna sig lyckliga och de sy. nas göra det, om man får döma af de glada ansigten, som öfverallt möta våra bliekar. Om också ej hannoveranarne och preussårne fraternisera, så lefva de dock tillse mmans i lust och gamman. Folkfesterna i Tivoli besökas talrikt af de båda nationerna och en preussisk musikkår vexlar om med det inhemska kapellet, Att motvilja motpreus