Aftonbladet – 4 oktober 1866, sida 3

ålen allt uppslukande dryckenskap. I Danmark får man ofta höra talas derom. Med r beundran tala danskarne om Sverges vackra Kiflickor, men beklaga alltid att de dricka I punsch i dricksglas: Ombord på en ångbåt -Isatt tidigt en morgon en svensk och tömde -jmed välbehag en half butelj porter. Då trädde en lång rödhårig dansk fram till ho-Jnom och frågade om han inte var svensk. Då svensken bejakade frågan log dansken och sade: Det : kunde jag se, eftersom de börjar att dricka på morgonen. Vi återvända till Köpenhamns nöjen, men endast för att sä em farväl. Att tala om dem alla skulle -upptaga volymer; att pjuta af dem alla erfordras åratal och -— , Jen outtömlig kassa. Klingande harpor och r I sjungande serafer, kor med fem ben och oxar .med tre, harlequiner och operadansöser, buffasångare och dvergapor, gymnastiserande t negrer och buktalande tyskar slitas om pubI likens intresse. Det händer också att en -Joch ännan åhörare med sönderslitna örhin-nor får plikta för sin njutningslystnad och 1 för att undgå ett så sorgligt öde fly vi fret I stelserna och begifva oss ut bland Köpen; bamns omgifningar, der fåglarna hålla sina ; I konserter i -bokskogarne. Ut till Fredriksborg, den gode men visst icke snillrike Fredrik den sjettes sommar: vistelseort. Frihetskolonnen vid Vesterbro ;I vittnar om den handling som gjort hans . minne så kärt — böndernas frigifvande ur lifegenskapen. I Fredriksbergs slöttspark bar man rest hans staty. Ett sällsynt prof Ipå kärlek till den gode konungens minne visade en man som härom: året hängde sig kring statyens hals -—icke med armarna, utan med ett rep kring sin och bronskonungens nacke. En bred kanal slingrar sig enom parken. Ingen menniska synes här, blott några svanor segla fram mellan de lummiga stränderna. : Fordom var det helt annorlunda.Stränderna voro uppfyllda af folk och gamle kung Fredrik lät ro sig omkring på kanalen, emottagande med nådig min sitt folks välsignelser. Dessa sköna patriarkaliska tider äro försvunna. De otacksamma folken börja känna sig myndiga och vilja icke veta af någon pappa mer. Vi lemna de gamla minnena i ro och begifva oss ut till nuvarande konungens lustslott, Bernstorf. Detligger der så anspråkslöst inbäddadt i en skogsdunge. Föga eller intet synes af kungavärdighetens imposanta emblemer. Christian den IX älskar icke att föra stat, han nöjer sig med att i all enkelhet reflektera öfver sina barns briljenta partier. Han har ieke tid till annat än att förse Europa med kejsarinnor, drottningar och kungar, men det gör han också med besked. Som man påstår tänker han för närvarande, på att skaffa sin son, tronföljaren, en gemål, och om man får tro sqvallret riktas hans blickar öfver Sundet. Jervägståget kommer snart och vi skynda den långa allen ner till Charlottenlund, der vi stiga upp och åka till Klampenborg. Det är en badanstalt der man kan bli frisk endast af att se på vattnet; Att sitta vid stranden ochlåta Öresunds friska vindar .pela kring pannän det kän sätta lif i en halfdöd. Blotta utsigten öfver de rullande böljorna och de otaliga seglarne derute har en ofelbart lifvande verkan:: Man känner genast ett innerligt behof ef att lefva och et är redan mycket vunnet. Går man in bländ Dyrehavens leende skogspartier, så blir lefnadslusten fullkomlig och man tycker sig i stånd att. springa i kapp med hjortarne som titta fram mellan träden, Nåväl; medan vi äro som man säger i tägena?, så låt oss företa färden till Roeskilde, men först må vi skynda tillbaka till Köpenhamn, för att från toppen af Vor Frelsers kirke taga afsked från den gläda staden. Se, der ligger den nedanför våra fötter, så tilltalande och tilldrågande att vi nödgas hålla oss fast vid jernstaketet, för att. ej från den svindlande höjden dragas ner i dess famn. Få städer ha så många palatser som Köpenhamn, öfverallt höja de sina -grånade tinnar möt höjden, och törnspirorna blicka fram från alla sidor likt utställda vaktposter. Vär sista blick faller på det palats som innesluter Köpenhamnarnes stolthet, deras store landsman Thoörwaldsebs samlade verk. Derinne bor mä starens kropp och ande. Stöftet Kvilar under jorden; men hans själ bor i salarna och talar till en hvar som beundrar de herrliga konstverken. Det är en afundsvärd lott att som kan kunna lemna äfven den odödliga hälften af sin varelse i arf åt det land, der hans ögon föret sågo Guds klara dag. Med saknad lemna vi den danske kongens by och ställa vår kosa till Roeskilde. Af sin fordna glans har staden blott ett minnesmärke qvar, och det är den vördnadsbjudande dömen, der Danmarks konungar sofva den sista sömnen, Vid anblicken af Roeskildes ringhet och tanken på dess fordna makt, jemför man ofrivilligt den femla hufvudstadens öde med hela landets. n dansk skriftställare säger om Danmark: — Landet har erholdt frihed. uden at udgyde en Draabe Broderblod; men det har maattet före een heederlig og en ulyckelig Krig, or Du tilsidst ved feige og trolöse Venners Mangel paa Bistand at see sig skeendigt önderlemmet. Sörgeligt har det maatiet ande Sangerens ord: ) Danmark, o Danmark, du Reenker ej , Det har du tidt betalt med ditt rencste BA Ja, du har blifvit skendigt sönderlemmet, litt blod har runnit förgäfves; men när pröfningens natt gått till ända skall äfven ör dig den sol lysa som går upp öfver det ria, starka och eniga Norden. Richard. —— Ö——Ä—EÅÄÅ Svenska trädgårdsföreningens 50:de mö NI: åå AA ÅR