Aftonbladet – 4 oktober 1866, sida 2

Denna båt, som hade fönster för att motaga ljuset och för öfrigt belyste sin väg nedelst en brinnande lampa, kunde sänka ig ned, segla under vågsvallet och slutlisen uppstiga till ytan. Den var framför ullt bestämd att föra dykarne från det ena tället till det andra. Under mina samtal med dykarne sökte ag framför allt af dem utleta hvad de hade sig bekant om naturen på hafsbotten, men nade särdeles svårt att 1å dem att yttra sig förande detta ämne. Som dessa hafvets aroetare icke äro några artister, visa de sig vida mindre intressserade af vattenverldens ysionomi, äa af att med heder utföra sitt ippdrag. Genom att samla och jemföra deras berättelser, tror jag mig emellertid i tänd att gifva läsaren en föreställning om 1tseendet af de nejder der de tillbringa en tor del af sitt lif. Det är numera en känd sak att hafsbädlen icke är vågonting annat än en förlänging af kusterna; samma klippor, samma ordlager fortsättas under vattnet. Denna tora afgrund är alldeles icke något tomrum ller någon lucka i naturen. Vattenmassan vildar å sin sida en annan atmosfer, likaom vår atmosfer luften, är en ocean utan trand. Den har sina årstider, sina norrken, framkallade af millioner lefvande gnitor, sin särskilda växtoch djurverld. Det innes verkliga undervattenslandskap. Hafsväddens yta är nästan lika ojemn som jorlens; den bildar kullar, dalar, högslåtter ch ofantliga sandfält. Der är en rik veetation och allt bvimlar af lif. Dykarne i Whitstable beklaga sig bittert öfver den tid om går åt för att undanrödja de tjocka rörtjelkarne och rensa från sjögräs det fält ler de skola böja sina arbeten. Under lessa växtknippor påträffa de ofta ofantliga afsålar. En dyksre jemförde hafsbädden ned en sandträd2ård, planterad med buskar, vilkas yttersta bladspetsar fiskarne kommo tt afplocka med sina munnar, Dessa äro åglarne i dessa tysta lunder. I våra klinat äro sådana buskar vanligen lågväxta, nen man försäkrar, att i Mexikanska viken nnas höga undervattensskogar. Löfverkets ärg varierar äfven mycket, allt efter latiuderna; i likhet med jordväxterna låna de äxter, som lefva under vattnet, hela sin lans från solens strålande kraft. Uti de ropiska hafven ha engelska dykare påträf