Aftonbladet – 4 oktober 1866, sida 2

Industriutställningen. XVI. När man lemnar utställningsbyggnadens midtelparti, för att vandra nedåt norra långskeppet, möter man straxt till höger några artiklar, egentligen tillhörande möbelfacket, med hvilket vi sednast sysselsatte oss, men här utställda hufvudsakligen för att visa rof på det ämne, hvarmed de äro klädda. i hänsyfta på de af hr Mineur i BStockholm utställda stolar klädda med gyllenläder. och skärmar med gyllenduk. Hr Mineur är ensam här i landet om tillverkningen af dessa praktfulla artiklar och de äro äfven de enda i sitt slag på hela utställningen. Hr Mineur har derjemte utställt profver på gyllendukstapeter och tapeter som imitera ! siden med sådan trohet, att man snart sagdt endast genom att bryta mot den allmänna : regeln, att de utställda föremålen ej få vidröras, kan förvissa sig, att det är målad, väf man har framför sig, helst som i det åt hr Mineurs artiklar upplåtna kompartement jemväl förekommer till väggbeklädnad ämnadt verkligt siden, försedt med fint utförd kinesisk målning. Hr Mineurs artiklar utgöra tillsammans en af de mest lysande afdelningarne af utställningen. Det är dock endast furstar och stora magnater förbehållet att smycka sina boningar med väggbeklädnader af gyllenduk och siden. Den stora allmänheten lärer få hålla sig till den vanliga tapethandeln för att finna medel att för måttligare kostnad gifva det inre af sina boningar en vacker och angenäm anblick. Med synnerlig fägnad finner man, att den svenska tapethandeln numera torde vida mindre än förr hafva behof att förse sina lager med utländska artiklar när fråga blir om sådana af något större prydlighet. De utställda profverna på de svenska tapetfabrikernas tillverkningar vittna, att denna industrigren hörer till antalet af dem, hvilka på de sednare åren gjort synnerligen märkliga framsteg. För blott några få år sedan tillverkade de svenska tapetfabrikerna nästan uteslutande tapeter af simplaste slag; men så snart fråga blef om något prydligare rum, användes merendels franska tapeter. Numera torde detta vara temligen öfverflödigt och äfven mera sällan förekomma, ty såväl Bernhardt komp. och C. A. Kåberg i Stockholm som Reimers komp. i Göteborg, C. A. Rohloff i Örebro, L. W. Norling i Jönköping och Söderström i Ulricehamn åstadkomma nu tapeter och tapetdekorationer, som väl försvara sin plats vid sidan af utländska tillverkningar, som här kunna tillhandahållas till motsvarande priser, och de bjuda alla på en ganska stor rikedom af smakfulla mönster och vackra färger. Det förtjenar anmärkas, att äfven i afseende å denna tillverkning förnyar sig den så ofta gjorda erfarenheten, att fabrikationen tillvuxit i qvantitet i samma mån som den gått framåt i afseende på den åstadkomna varans beskaffenhet. Medan ännu 1850 de svenska tapetfabrikernas tillverkningsvärde uppgick, enligt kommerse kollegii berättelser, endast till 80,000 rdr, hade det år 1864 stigit till icke mindre än 310,000 rdr, således på lenna tid mer än fyrdubblats. Vi känna icke värdet af dessa fabrikers tillverkning nästlidet år, då en så betydlig nedsättning af tullen åtapeter inträdde (från 40 öre pr 4, som den sednast utgjorde, till 12 öre), men man finner af de på utställningen befintliga artiklarne, att tapetfabrikanterna rustat sig att å det rätta och enda möjliga sättet möta den större täflan, för hvilken de blifvit utsatta, nemligen genom att förbättra sin tillverkning. Den energi och företigsamhet, hvarom denna företeelse bär vittne, låter förmoda, att de skola komma att göra samma erfarenhet, som gjorts inom många andra industrigrenar, att man icke har något att befara af utländsk täflan då man åstadkommer en god vara, och att således tramgent svenska fabriker må. hufvudsakligen komma att förse landet -med; dess behorf af denna betydande förbrukningsartikel. De flesta ofva nämnda tapetfabrikanter ha inskränkt sig till att utställa prof på sina prydligare och dyrbarare artiklar, och vi för-moda att det icke heller(skulle ha varit lätt för dem att finna utrymme för större samlingar, som omfattat äfven enklare och billigare varor. Denna svårighet har emellertid hr Nordling i Jönköping på ett sinnrikt sätt öfvervunnit, i det han beredt sig tillfalle att med profver på sina fabrikater dekorera hela den stora restaurationslokalen i annexet. Vi vilja ej precist påstå att denna brokiga samling af tapetbitar i qvadratieka rutor så synnerligen pryder lokalen, men hr Nordling har emellertid för de tusenden och åter tusenden, som här uppehållit sig längre eller kortare stund, fått visa den stora rikedom af olika mönster han vid sin fabrik åstadkommer. Af grannländerna ha blott Danmark och Finland utställt tapeter, hvardera dock endast från en enda fabrikant. Den danska, L. Frenckel i Köpenhamn, visar isynnerhet vackra prof på träoch marmorimitation; den finska, G. Riecks i Helsingfors, har utställt några enklare tapeter. dessa hinder och återfinna rätta vägen, sän