Aftonbladet – 3 oktober 1866, sida 3

UTRIKES. ITALIEN. De italienska truppernas seger öfver upprorsmännen på Sicilien synes icke ha varit så lätt, som man efter de första: berättel serna hade kunnat föreställa sig. Enligt detaljerade underrättelser från general Angiolotti måste hans la efter landstigningen uthärda en temligen hård strid med de bakom barrikader och i husen dolda insurgenterna samt led en förlust af några och ganska många sårade. Ett icke :obetydligt antal munkar, isynnerhet från Benedeklinerklostret i Palermo, skall ha stridt bland insurgenterna, hvilkas anförare voro en f. d. öfverste Bentivegna och en f. d. rest, vid namn Aquisto. Regeringen i Itasynes för öfrigt vara mindre in af de sicilianska oroligheterna än afromerska frågan, hvars slutliga afgörande närmar sig alltmer och mer. Från italienska sidan drages en kordong omkring kyrkostatens område, för att förebygga några egenmäktigartilltag, och sannolikt ämpar man äfven bedja Garibaldi, som anlände till Flo1ens den 25 September, att laga att regeringen icke sättes i förlägenhet i detta afseende. I sjelfva Rom är det stark fråga om en personalförändring i de ledande kretsarne. Kardinal Antonelli lär åter ha: begärt sitt afsked och skall hu ha fd utsigt att lyckas deruti. Såsom hans efterträdare nämnes än kardinal Luca, än monsignor Berardi, som anses vilja arbeta på en försoning med Italien. Garibaldi kommer att bivista parlamentssessionerna och återvänder således icke ännu på en tid till Caprera. SPANIEN. Ställningen i detta land är, enligt en korrespondens till Times, sådan att en dynastisk revolution är oundviklig. Spanien har aldrig varit så illa styrdt som nu, och det tyranni, hvarunder folket suckar, är det mest olidliga som existerat alltsedan inqvisitionsregeringen blefaskaftad. Exempelvis anför korrespondenten, att den 14 sistl. September sjutton personer blefvo arresterade i Madridunder natten och bortsläpade, utan att deras. familjer kunnat få någon underrättelse om det öde som drabbat dem eller hvart de blifvit förda. Deras brott bestod uti att de lemnat penningunderstöd åt några af politiska skäl förvista personer. En annan tilldragelse är ännu--mera värd att lägga märke till. En afskedad kapten, Ventura, arresterades tillika med trettio andra. Hans hustru fick veta att hans lif sväfvade i fara och följde derför efter honom från Madrid till Barcelona; men man nekade henne att få besöka honom. Venura blef skjuten, och samma dag blef hans uustru gripen och af gensdarmer eskorterad ill Madrid, der hon väntar på att bli devorterad till en af straffkolonierna. De tretio. andra fångarne blefvo deporterade till Filippinerna. — Den liberala oppositionen lelar sig i tvenne grupper, af Milka den ne skulle vara nöjd, om regeringen fördes en konstitutionel anda, medan den andra leremot anser att den nuvarande dynastien omöjligen kan längre fortfara att regera, tan att störta landet uti de förfärligaste lyckor. Det sednare partiet upptager efter rand det förra i siva led, och det torde cke dröja länge innan en kris inträffar.