Aftonbladet – 1 oktober 1866, sida 3

Några ord I militära ämnen. Till Redaktionen af Aftonbadet! Det har flera gånger varit föreslaget, att kroppsstraff för soldater skulle upphöra ; men detta har vid riksdagarne genom presternas itgärd blifvit bibehållet och börjar nu allt mer ånyo florera. Man vill icke här telå om det förnedrande och orättvisa deruti, att då rånaren, tjufven, bedragaren gå fria från kroppsstraff, skall detta bibehållas för soldaten, måhända såsom en lämplig upp: nuntran derföre, att han frivilligt är färdig att offra sitt lif för sina medborgare samt underkasta sig alla de mödor och lidanden, som ett fälttåg, särdeles i ett hårdt klimat, medför. Att härom tala vore förspilld möda. Men det är en annan sak, som härvid allvarligen förtjenar att tagas i betraktande, nemligen prygelstraffets menliga inverkan på urinsystemet och dermed sammanhängande delar. Insändaren har under sin långvariga tjenstetid såsom militärläkare flera gånger haft tillfälle iakttaga, att soldater, kom erhållit prygel, blifvit behäftade med obotliga äkommor i underlifvet och de afsöndringskanaler, som der bafva sitt läge, och äfven hos vederbörende mer än en gång sjurt bärom muntliga framställningar, utan utt vinna gehör. Man söker för öfrigt vanigen komma ifrån saken med den förklaring, stt detta straff nu ej tillämpas. Detta ir ett sanningslöst föregifvande; ty insänlaren känner specielt, att endast vid ett enda kompani af ett indelt regemente ha prygel fyra gånger blifvit utdelade under Jetta års möte; och den, som skrifver detta, nar nyligen haft under behandling en af skedad soldat, so.n genom erhållna 30 prysel fått de muskler, hvarigenom urinblåsan slutes, så förlamade, att han kan anses obotig. BSpöstraffet är i sanitärt afseende vida nindre skadligt. Emellertid förstöres på letta sätt vår indelta soldat, hvilken dock, nligt militärkomitens åsigt, bör vara ledare ch föresyn för beväringen. En annan orsak, som mäktigt bidrager ill grundläggande af lifstids åkommor hos oldaten och inom 10 å 15 år gör honom örst otjenstbar, vidare sjuklig för sin återtående tid och slutligen till en börda för attigförsörjningen, är det gängse sättet för ekrytbildniogen. Tvärtemot reglementets öreskrifter, utsträckas. de dagliga rekrytfningarne längre än för den öfriga trupen, och i stället för att småningom vänja len villige, men till själsoch kroppskrafter ännu outbildade ynglingen vid för wonom nya förhållanden, jägtas han utan ingaste hvila från tidigt på morgonen till ent på qvällen ifrån det ena ämnet till det andra, utan att man betänker att, lika väl om. magen behöfver tid att smälta intagna