Aftonbladet – 29 september 1866, sida 2

vi skåda liken efter de femtusen fallne. Ett sådant antal likkistor, hvardera åtföljd blott af några få sörjande, skulle upptaga en väg af mer än tre geografiska mil. — Glädjen är glad och bullersam, då deremot sorgen och klagan är tyst och stum; men det anstår icke politikens allvar att tillsluta ögonen för det som saknar mod eller tillfälle att framträda i dagsljuset. Ty spörja vi våra fäders historia efter dylika tilldragelser, så visar den oss att jublet öfver de stora segrarne tyvärr kommit folket att glömma krigets offer och pris. Frihet och rätt, utlofvade före och under det stora frihetskriget åren 1813—1815, kunde hastigt förvandlas till förmynderskap och censur, emedan de tänkande och fordrande patrioternas röster öfverröstades af segerjubiet. — För några år sedan förbjöds ju till och med andra versen af sången Heil dir im Biegeskranz, emedan der förekom ett ord om ?den frie mannens kärlek?, som skulle utgöra tronens bästa stöd! — — —