Aftonbladet – 28 september 1866, sida 3

ee Ts TS TI (UT ee NV od EPT ESRECTA JB BA ENT PEST Pavl, NN den andra till sultanen, i hvilka patriotismen underordnades klokheten : och endast framställdes en fullt berättigad begäran om sakernas rätta ordnande. Porten har endast besvarat denna begäran med användande af våldsamma medel. En af turkar och egyptier bestående krigshär utaf 32,000 man sändes till ön, vid hvilken en dervisch infann sig, som öppet predikade mord på den kristna befolkningen, och storvisiren har den 22 Juli ställt en skrifvelse till guvernören på ön, i hvilken denne anbefalles att på det obarmhertigaste behandla insurgenterna.? Slutligen hänvisas på turkarnes våldsamma framfart i Syrien, och uttalas farhågor för, att liknande åtgärder skola vidtagas på Kandia, enär det värsta är att frukta af turkarnes fanatism. I temligen tydliga ordalag uttryckes den önskan, att Kandia och Samos måtte förenas med det helleniska stamlandet. FÖRENTA STATERNA. Det konvent, som de lojala? i SydstaI terna och radikala i Norden hållit i Filadelfia, afslöts den 7 dennes, sedan frågan om negrernas rösträtt blifvit diskuterad och föranledt så häftiga uppträden, att församlingen så när deraf blilvit sprängd. Konventet förenade sig dock slutligen om följande, Tlikaledes i en adress till nationen nedlagda resolutioner, som utgöra det radikala kongresspartiets program: 1. Söderns lojala folk förenar sig af hjertat med Nordens lojala folk i tacksamhet mot den Allsmäktige, genom hvars hjelp ett det förfärligaste, mest obefogade och brottsliga uppror blifvit öfvervunnet och unionsförfattningen återställd till efterlefnad i republikens alla stater och territorier. 2. Såsom vi städse gjort allt sedan fiendtligheterna upphörde, fordravi nu återställande af de gamla förhållandena mellan Sydstaterna och Unionen, så vidt desamma äro förenliga med Unionens trygghet och tillbörligt skydd för våra lif, vår egendom och våra politiska rättigheter, som hotas i följd af rebellernas oförminskade hat. 3. Den olycksaliga politik, som Förenta Staternas president, Andrew Johnson, följer, är till sina verkningar på Söderns lojala befolkning orättvis, tyrannisk oeh odräglig, och så gerna vi än vilja se de stater vi tillhöra ånyo representerade 1 kongressen, skulle vi dock djupt beklaga deras återupptagande under de otillfredsställande vilkor, som föreskrifvas af presidenten, och deruti blott se en ökning i stället för en minskning i våra lidanden och faror. 4. Förtröstande på kongressens patriotism och erkänsamma för dess oförskräckta och konseqventa understödjande af lojalitetens sak, äfvensom för dess bemödanden till. Unionens återställande, vädja vi till honom och uppbjuda alla fredliga och lagliga medet för att utverka sanktion å de af densamma föreslagna författnings-ändringarne. Vi beklaga att icke kongressen vid sin sednaste session drog någon försorg om den lojala befolningen i Södern genom att utfärda lagar till dess skydd. 5. Unionsregeringens politiska myndighet i förvaltningen af offentliga angelägenheter tillhör i kraft af författningen den lagstiftande delen af styrelsen. 6. De politiska förhållandena i de stater, som stått i uppror mot unionsregeringen, och Förenta Staternas folks rättigheter äro politiska frågor och falla derför uppenbarligen inom kongressens myndighetssfer, och eger ingen annan statsmakt att derom bestämma. 7. Ingen stat eger någon politisk, legal eller konstitutionel rätt att utträda ur Unionen; om stater medelst revolution försöka att våldsamt upplösa sin förbindelse med Unionen och antaga en med Unionen i krig varande makts hållning, så underkasta de sig dermed folkrättens reglor och grundsatser samt krigsrättens lagar, såsom de tillämpas på alla krigförande. 8. Orubbligt förfäkta vi staternas union och önska allvarligt, att med det snaraste alla stater må blifva lagligen återupptagna samt patriotismens och rättvisans organer i dem återstälda, på det hela nationen må förena sig till att befrämja frihetens och framåtskridandets grundsatser, till dess att alla menniskor, af hvad race l: de vara må, under stjernbaneret komma i besitt: ning af allt, hvartill de äro berättigade på grund af sin duglighet, intelligens, verksamhet, patriotism och energi. 9. De orepresenterade staternas organisationer, som vilja anses för statsregeringar, äro, sä länge de icke blifvit af kongressen erkända, ej att betrakta såsom legitima regeringar. 10. Det mottagande, som af Filadelfias loJala invånare blifvit oss beredt i den gamla vördnadsbjudande sal, der sjeltständighetsförklaringen beslöts, lifvar oss med den förhoppningen, att rättvisans och jemlikhetens grundsatser, som vid republikens upprättande bildade dess grundval, äfven må blifva utgångspunkten för rekonstruktionen: 11. Med kärlek och vördnad erinra vi oss martyren Abraham Lincolns förtjenster, hans patriotism, kristliga religiositet och ädla tänkesätt. 2. Vi fordra allmän frihet på hela jordklotet och känna den djupaste sympati för alla i sin sträfvan till frihet undertryckta folk, öfvertygade om alla menniskors medfödda rätt att bestämma karakteren af den regering, hvarunder de skola lefva. 13. Nationens eviga . tacksamhet förtjena de män, som kämpat för oss och, i det de höljde sig sjelfva med oförvansklig ära, åt verlden räddade hoppet om frihet. Armån och flottan gifva vi vårt ord, att vi skola stå vid deras sida för att häfda den ära, som tillkommer nationens räddare och bevara frukterna af deras seger. 14. Med djup tacksamhet och vördnad ihågkommande Washingtons läror, betrakta vi Unionen såsom det första och enda målet för alla patriotiska sträfvanden. En jemförelse mellan dessa 14 resolutioner och national-union-konventets är icke utan intresse. Liksom det radikala konventet efterapat sina motständares förfarande i flera andra afseenden, så äfven i valet af ett utskott för att meddela kongressen -sina beslut i utnämnandet af ett annat utskott, bestående af ett halft hundra personer, för att anträda samma resa till Chicago som presidenten, hålla tal der denne talatoch på detta sätt lemna ett motgift mut hans gift. — Såsom karakteristiskt för den fanatism, som herrskar bland båda partierna, meddela vi ett ställe ur en bön, hvarmed en prest öppnade: epaf konventets session. ner. Allsmäktige — heter det der; — yj bedja dig att befria oss fråv, dåliga menniskors öfvervälde, is7nnerhet från den mans (Johnson), som genom satans medhjelp blifJ vil upphöjd till regeringen öfver oss och som, missbrukande den honom förlänade makt, icke blott hotar vår republiks bestånd, utan äfven vår personliga frihet. Store Gud, utsträck din arm till hämd och rädda oss från hans vederstyggliga och förderfliga politik !? — Konventets obeslutsamhet beträffande frågan om negrernas rösträtt visar sig isynnerhet i den åttonde resolutionen. En stor minoritet uttalade sig bestämdt för att negrerna borde tilldelas rösträtt; och skälet att majoriteten icke biträdde denna mening var icke det, att den till principen var deremot, utan emedan den !? med hänseende till de förestående valen re ansåg för otjenligt att göra negrervas val-la rätt till en hufvudartikel i sin politiska tros-n bekännelse. I samma riktning uttalade sigt Ve Ö AR