Aftonbladet – 28 september 1866, sida 3

rt FR RR Ae Norges Geografiske Opmaaling. Att döma af de utställda alstren tyckes detta verk i ett sammanhang förrätta de arbeten, som hos oss med sträng begränsning och föga gemenskap förrättas af topografiska kåren och sjökartekontoret. Särdeles besynnerligt skall det förefalla en svensk att se norska sjökort upprättade af infanteri-, ingeniöroch artilleriofficerare, och vi blifva kanske ej trodda, om vi omtala att de till och med äro upprättade af — kavalleriofficerare! Tvärtom kan man ock se en topografisk karta upprätted afen 4Sö-Lieutenant?. Vi skola först betrakta de topografiska, af hvilka de utställda äro kartor å ett eller flera blad öfver amten och författade i samma skala som vår topografiska kårs länskartor, hvilka de i många delar likna och motsvara. Kartorna äro i tidsenlig ordning: Smaalehnenes Amt af N. Ramm OCapitaine och G. Munthe Capitaine 1826; ett blad. Agershuus Amt at dito dito 1827; dito. EN Amt af dito dito 1829; tre ad. uu Grevskabernes Amt af dito dito 1832; ett ad. Dessa kartor förete i det tekniska och å allt yttre mycken olikhet med efterföljande nyare. Ehuru graverade i Paris af Malo och Pelissier äro de vida underlägsna de efterföljande, som äro graverade i Norge, mest vid den geogratiske Opmaalings Kobberstikkeri, en inrättning, som gör vårt grannlands geografer heder. Den parisiska gravyren af terrängen eller ?situationen?, med hvilka olika namn svenskar och norrmän beteckna ytbildningen, är fin, matt och intetsägande samt föga lämplig för åskådliggörande af norska fjell, hvartill det liksom tyckes fordras norska ögon och norska händer. Den franska skriften?, hvarmed på konstspråket förstås namngravyren, är fin och vacker samt tyckes hafva tjenat till mönser för all efterföljande dylik norsk eravyr å såväl de topografiska som hydrografiska kartorna. Denna skrift är sammanträngd med smala s. k. evaler? och höga steplar? samt är utan tvifvel både fulare och olämpligare än den mer utbredda skrift med runda ovaler och korta staplar, som brukas på nästan alla våra svenska kartor, och för hvilka troligen engelska och amerikanska kartstilar tjenat till mönster. Liksom äldre kartor i allmänhet och såsom ännu våra nyare topografiska länskartor, äro de ifrågavarande kartorna försedda med granna rubriker, graverade i ett manr, som numera ej anses förenligt med den enkla flärdfrihet, som bör utmärka en karta, men som lemnar gravörens eller ritarens fantasi och fiagerfärdighet ett fritt fält. Till detta afsteg, som icke återfinnes på våra äld:ta kartor, å hvilka artistfriheten hade helt annat fält i sjelfva kartans ritmanår, hafva troligen alla länders kartverk gjort sig skyldiga, och hos oss kunde icke ens exemplet af sådana kartritare som Åkerland, Hällström och Akrell belt och hållet borttaga det. Det allvarliga och enkla manr, hvari vår tids kartor mäste ritas för att kunna inrymma alla erforderliga sakuppgifter, har dock numera bannlyet alla ötverflödiga attributer och yttre försköningsmedel och derom vittna bland annat de nyare norska kartorna öfver: Buskeruds amt, af artillerikaptenen 9. G. Gjersing, 1854 (tre blad); Brattbergs amt, af densamme, 1857 (två blad); Nederncs og Robygdelagets amt, af densamme, 1858 (två blad); Lister og Mandals amt, af densamme, 1862 (ett blad); . Stavanger ämt, af densamme, 1866 (två ad). MM dessa torde den första förete en bland de vackraste bergteckningar; som kunna finnas; och måhända kunna hvarken Himalayabergen, Anderna eller Alperna gifva topografen vackrare urbilder, för hvilka det norska rilmanret tyckes liksom särskildt skapadt. Dock blifva i de nattsvarta sluttningarne namnen svårläsliga och otydliga. Af stort intresse äro de på kartorna oraverade höjdtabellerna, hvilkas motsvarande siffror äfven finnas graverade på sin plats å kartan. :Dessa höjdsiffror å bergstopparne äro rå kartan öfver Buskeruds amt graverade i ett numera tyvärr gammalmodigt men lättläst och vackert maner, vida bättr; än på de öfriga och äfven bättre än på våra i elegans och tydlighet så utmärkta topografiska blad öfver Skåne. Inkonseqvent nog är på den vackra Buskerudskartan en del af de s. k. sjöstilarae oraverad högerlutande såsom å de äldre kartorna, men den öfriga delen vensterlutande såsom å de nyare norska och äfven ÅA våra och andra folks nyare kartor. Denna karta; som tyckes visa öfvergången i flera afseenden från ett åldre system till ett yns ore, och är utgifven elter en längre tid, visar en rikedom på uppgifter, som i vissa fall öfvergå den sista kartan öfver Stavancer amt af år 1866. å hvilken högst å höjdppeitser finnas och ej äro uppställda i tabell. Dessa höjduppgifters värde ökas deraf, vtt man ganska ärligt särskilt dem som äro mätta med ?barometret? från dem som äro trigonometriskt uppmätta och således säkrare, Biand andra uppgifter fioner man cekså ?Fladindhold i Norske Kvadratmile? samt växtgeografiska uppgifter. — Liksom åra topografiska länskartor, äro de norska NHustrerade med planer af städerna och vinna derpå lika litet, enär dylik småkram måste göra kartorna grannare och dyrare samt ganska väl kunde sammanföras på en eller två särskilda kartor, om ens detta vore nödvändigt. Om vi ej misstagit oss, voro icke tns alla de norska stadsplaperaa i gem ma skala. Eburu föga väsentligt, kunna vi dock an. ärka, att nästan alla norska kartorna skulle till det yttre hafva vunnit något genom ex mer omsorgsfull och smakfull färgläggning. Å samtliga amtkertorra var longituden beräknad från Ferro: en åtgärd ur allmänåskådlig synpunkt så mycket berömvärdare, som å de hydrografiska, för flera olika folk beräknade kartorna longituden utan någon synbar plan beräknats fn från Öpenhamn äv från Kristiania och än från Bergens domkyrka och än från G eenwich, ehuru longi