Aftonbladet – 27 september 1866, sida 2

väljande till riksdagsmän och kunde således . denna del ha någon anledning till missnöje med valen; men vi betrakta detemellertid såsom lyckligt, att frånvaron ur första karhmaren af ungefär halfva antalet af dessa embetsmän gör, att deras insättande dit icke genom de första valen blifvit gjordt till något slags häfd, som i framtiden kunnat blifva svår att bryta. Deras farhåga, som föreställde sig, att första kammaren skulle komma att till öfvervägande antal utgöras af i Stockholm! bosatte embetsmän, har icke heller visat sig grundad. De i hufvudstaden boende personer, som af orternas landsting invalts 1 kammaren, utgör 22, hvilket icke kan anses särdeles betydligt. Lika litet grundade voro en del adelsmäns farhågor, att adeln skulle komma att se sig utesluten från deltagande i riksdagsförbandlingarne. Icke mindre än 75 medlemmar af de valda 120 äro adelsmän, och bland dem 16 grefvar och 22 friherrar. Skilnaden mellan förr och nu är dock den väsentliga, att äfven adelsmännen nu måste ega en medborgerlig ställning och ett medborgerligt anseende för att få bekläda representantkallet, medan -detta tillförene af dem så allmänt begagnades för att blifva bemärkta och göra lycka. Bland de klasser, som tillförene utöfvade inflytande på statsangelögenbeterna, få i den nya representationen presterna den minsta andel i makten. Emellertid komma dock fem medlemmar af det andliga ståndet att inträda i den nya första kammaren, öch hågra äro äfven invalde i den andra, så att det-tydligt visar sig, att något systematiskt uteslutande af prester från representationen icke blifvit följden af det fordna presteståndets Ibeklagansvärda hallstärrighet. Icke heller den vid reformstriden slagna sidan har blifvit alldeles utesluten, ehuru lyckligtvis i båda kamrarne reformens vänner utgöra det ofantligt öfvervägande antalet. Under sådana omständigheter kan det icke vara någon betänklighet vid, attt. ex. en motståndare med så framstående förmåga som grefve Henning Håmilton fått en plats i första kammarer. Hans insigter, er farenhet och talanger skola alltid kunne blifva af gagn, och vi antaga till och med att nu, då det icke längre gäller förfäktan. det af några klassföreträden, en så upplys! man som grefve Hamilton kan komma at oftare tillhöra framåtskridandets vänner är dess motståndare. I hvad fall som :hels finnas icke numera några två hundra nittio fyra?, till hvilkas ståndsfördomar och in tressen en talangfull dialektiker kan vädja Vi betrakta således för vår del valen til första kammaren såsom öfverhufvud tage ganska tillfredsställande och egnade att be fästa förtroendet till det nya statsskick hvars ernående helsats af nationens jubel.