Aftonbladet – 27 september 1866, sida 2

det skall den också om ni, Molly, ännu en gång vill gifva mig tillbaka denna ros, icke som underpant på er vänskap, men på — e1 kärlek. Roger — hvad menar ni? Hvad...4 Jag menar att jag älskar er, Moily, med en kärlek så vida skild från den böjelse, som en gång beherrskade mig, som himmelen är skild från jorden. Redan innan jag nu reste till utlandet hade jag insett att jag älskade er, och att ivogen annan qvinna än ni kunde göra mig lycklig. Jag talade redan då vid er far — jag har talat vid honom nu — i går — och det är med hans tillåtelse jag nu vågar fråga er, Molly, om ni kan glömma min förra dåraktiga, obetänkta böjelse för Cyntia, om ni kan tro på den kärlek jag hyser för er och räcka mig er hand för att blifva min maka?4 Hörde hona rätt? Hade det kommit till detta — detta, som Cyntia förutsade, som squiren hade önskat, som mer än en af hennes vänner antydt? Var det sannt? Och hennes far hade gifvit sitt samtycke? Och Roger älskade henne! Det svindlade för hennes ögon och hon tyckte nästan att hjertat . npphörde att slå. Hon kunde ej tala — läpparne rörde sig, men intet ord hördes. Ur stånd att längre beherrska sin rörelse sträckte hon båda händerna emot Roger, och utan att sjelf veta deraf såg hon upp på howom med en blick, så varm och si bedjande, att han, i stället för att fatta hennes hand, öppnade sin famn och slöt henne till sitt hjerta. Hon lät honom göra det; hon visste ej ännu rätt klart hvarför, men han var ju der, han älskade henne, och om han tyckte att hennes rätta plats var vid hans hjerta, så var den det säkert också. Och nu såg hon upp på honom och deras blickar möttes. Huru Vem