Aftonbladet – 26 september 1866, sida 2

finnes några mycket sällsynta, som Roger fört dit, och som... I detsamma öppnades dörren och en betjent anmälde mr Roger Hamley. Roger! Var det möjligt? da det var han och lady Harriet gick emot honom och räckte honom handen och han smålog emot henne och såg på henne, men såg icke Molly. . Och det var nu en verklig lycka också, ty hon skulle omöjligt kunnat svara ett enda ord om han i detta ögonblick tilltalat henne, Men han sade ingenting. Det var lady Harriet som talade. Välkommen, mr Hamley4, sade hon. Jag är er mycket förbunden för det ni kom hit innan ni reser hem. Ni fick således min biljett ?4 Ja, min fröken, och det skall glädja mig mycket-om jag kan vara er till någon tjenst.? CTack! Jag är också viss derpå. Miss Gibson, ni är kanske så god och håller mr Hamley sällskap några ögonblick, medan jag skrifver ett bref, som han lofvat bringa till sin bestämmelse. Nu först varseblef han henne! Hon såg tydligt ett han ej förut anat hennes närvaro, der hon stod, till hälften dold af den rika gardinen, som beskuggade fönsteröppningen. Men hon hade sett honom och hade hunnit hemta sig från den första öfverraskningen, så att hon nu med temligen säker och ledig hållning kunde närma sig honom med en vänlig helsning. Molly ! utbrast han och fattade hennes hand, qvarhöll den i sin, och såg på henne med en underlig bliek, en blick som kom henne att vända bort hufvudet och söka lösgöra sin hand. Han qvarhöll den dock och fortfor: 4Molly, ni säger mig ej välkommen? Vill ni det icke?4 — (Forts.)