Aftonbladet – 24 september 1866, sida 3

En oemotståndlig makt — bör man beklaga det? — drifver folken att förena sig istora konglomerationer och låta de sekundära staterna försvinna. Denna tendens härrör från begäret att tillförsäkra de generella intressena kraftigare garantier. Måhända är den en försynens ingifvelse, ett slags förutseende af verldens öden. Under det kontinentens gamla befolkningar inom sina inskränkta områden tillväxa med en viss långsamhet, kunna Ryssland och Amerikas Förenta Stater inom ett århundrade räkna hundra millioner menniskor. Ehuru dessa båda stora väldens framsteg icke för oss äro en anledning till oro, och ehuru vi tvärtom med glädje se deras ädelmodiga ansträngar till förtryckta racers bästa, tillhör det de central-europeiska makter nas omtanka att icke blifva stående söndersplittrade i en mängd olika stater utan styrka och utan allmänanda. N ., Politiken bör höja sig öfver en förfluten tidsålders trångbröstade och småsinnade fördomar. Kejsaren tror icke, att ett lands storhet beror på de omgifvande folkens försvagande, och han ser den sanna jemnvigten blott uti de europeiska nationernas tillfredsställda önskningar. I detta fall lyder han gamla öfvertygelser och sin stams traditioner. Napoleon I hade förutsett de förändringar som nu försiggå på den europeiska kontinenten. Han hade nedlagt frön till nya nationaliteter, på halfön genom att upprätta konungariket Italien, i Tyskland genom att låta tvåhundrafemtiotre oberoende stater försvinna. Om dessa betraktelser äro riktiga och sanna, så har kejsaren haft skäl att antaga den medlareroll, som icke varit utan sin ära, att hämma onödig och bedröflig blodsutgjutelse, mildra segraren genom sin vänliga mellankomst, förminska motgångarnas följder, trots så många hinder fullfölja fredens återupprättande. Han skulle tvärtom hafva misskänt sin höga ansvarighet om han, kränkande den utlofvade och proklamerade neutraliteten, oförmodadt kastat sig in i äfventyrligheterna af ett stort krig, ett af dessa krig, som återuppväcka hatet mellan folkstammarna och i hvilka hela nationer sammandrabba. Hvad skulle egentligen målet hafva varit med detta krig, frivilligt öppnadt mot Preussen, nödtvunget mot Italien? En eröfring, en territoriel förstöring...! Men kejserliga regeringen har redan länge tillämpat sina grundsatser i afseende på territoriel utsträckning. Hon förstår, hon har förstått annexioner anbefallda af en absolut nödvändighet, förenande med fäderneslandet befolkningar som hafva samma seder, samma nationalanda som vi, och hon har låtit på Savoyens och grefskapet Nizzas fria bifall bero återupprättandet af våra naturliga gränser. Frankrike kan icke åstunda andra områdesförstoringar än sådana, hvilka icke rubba dess mäktiga cohesion; men det bör alltid arbeta på sin moraliska eller politiska förstoring genom aft låta sitt iiflytande tjena civilisationens stora intressen. Dess uppgift är att befästa endrägten mellan alla makter, hvilka vilja på samma gång upprätthålla autoriteten och gynna framåtskridandet. Denna , allians skall beröfva revolutionen fördelen af det patronage, hvarmed den gör anspråk på att skydda folkens frihet, samt åt de stora upplysta staterna förbehålla ledningen af den demokratiska rörelse, som framträder öfverallt i Europa. Emellertid finnes det uti de tankerörelserisom bemäktigat sig vårt land en berättigad känsla, som man bör erkänna och taga fasta på. Resultaten af det sista kriget innehålla en allvarsam lärdom, som ingenting kostat våra vapens ära; de visa oss nödvändigheten af, att för vårt områdes försvar ofördröjligen förfullkomna vår militärorganisation. Nationen skall icke undandraga sig denna pligt, som icke behöfver vara en hotelse mot någon; hon är med rätta stolt öfver sina vapens styrka; hennes ömtålighet, uppväckt genom minnet af hennes militäriska häfder, genom den suveräns namn och handlingar som styr henne, är blott uttrycket af hennes kraftiga vilja att fritt från hvarje afbräck upprätthålla sin rang och sitt inflytande i verlden: I korthet sagdt: från den upphöjda synpunkt, från hvilken kejserliga regeringen betraktar Europas öden, synes henne horisonten befriad från hotande eventualifeter; fruktansvärda problem, som måste lösas, emedan de icke kunde underryckas, lågo tungt öfver folkens öden: de häde kunnat framställa sig under svårare. tidsförhålanden; de hafva fåttisin naturliga lösningautan littör våldsamma skakningar och utan de revoutionära passionernas farliga medverkan. ?En fred, som hvilar på sådana grundvalar, olifver en varaktig fred. : Hvad Frankrike beträffar, märker det, hvartrelst det kastar sina blickar, ingenting som kan vämma dess gång eller rubba. dess välfärd... Bivehållande vänskapliga förhållanden med alla makter, ledt af en politik, som har till tecken vå sin styrka ädelmodet och hofsamheten, stödande sig på sin imposanta enhet, med sin gejus som strålar öfverallt; med: sina skatter och in kredit, son riktar Europa, med-sina-militrsrafter utvecklade, hädanefter omgifvet af sjelftändiga nationer, skall det synas icke mindre tort, förblifvå icke mindre aktadt. Saådant är det språk, som ni bör föra i förbinlelserna med den regetingi hos hvilken ni är ickrediterad. Mottag c. La Valette:?: ; ITALIEN. Den officiella tidninged meddelar följande ör den 17 dennes: Nödvändigheten att lotta Sicilien på trupper, under det kriget. arade, her ökat banditernas fräckhet, il ynnerhet i provinsen Palermo. Förstärkta f 2000 desertörer frän de sista utskrifninarne, bröto några band in i staden Palerno natten mellan lördågen och söndagen ch sammandrabbade der med militären. En alrik truppstyrka har blifvit sänd till Siciien. Ehuru den Netianeka frågan tager den lalienska regeringens rafter starkt i anpråk, har denna likväl haft tid att egna in uppmärksamhet åt handelns utveckling. en Pall ha trädt i underhavdling medkainettet i Haag om afträdandet af en del af n Sumatra, der den ekall grundlägga en andelsstation: och n straffkoloni. — Äfven ill Portugal har den vändt sig för: att söka kaffa sig ett dylikt landområde. RYSSLAND. Rörande Karakassows afrättning skrifves rån Petersburg den 15 Sept. : Underrättad går afton om att den stackars unge Kaakassow, som föröfvade .mordförsöket på ejsaren, skulle i dag aflifvas, begaf jag nig i morse till afrättsplatsen. Redan Kl. på morgonen hade vagnar börjat fara i iktning ät Smolenski-platsen, ett stört öppet ält i närheten af Wäsilij-Östrow, och kl. alf 6 voro flera tusen menniskor der samade, ehuru timmen då han skulle, förpases in i evigHeten var ätsatt först till kl. 7. in afdelning donska kosacker med sina r adna mössor, långa karbiner och spetsiga . ansar bildade vttersta linien krino oaloen I. rt mn RR SS