Aftonbladet – 24 september 1866, sida 3

af hr C. V. Rimestad, utkommer från och med 1 Oktober i betydligt utvidgadt format Prevumerationspriset är 9 mark pr qvartal UTRIKES. La Valettes cirkulär. Detta märkvärdiga diplomatiska aktstycke som de sednare dagarne pgifvit den euro. peiska allmänheten öch den europeiska pres sen anledning till så många betraktelse och funderingar, lyder i sin heltet sålunda Min herre, Kejsarens regering anser sig icke längre böra uppskjuta att meddela sin uppfatt ning af de händelser, som försiggått i Tyskland. och emedan br Moustier ännu någon tid kom. mer att vara borta; har H.-M:t befallt mig för hans diplomatiska agenter framställa de bevekelsegrunder, som leda hans politik. Det krig, som utbrutit i Europas midt och söder, har förstört tyska förbundet och definitivt ordnat den italienska nationaliteten. Preussen, hvars gränser blifvit utvidgade genom segern, herrskar på högra Mainstränden. . Österrike har förlorat Venetien; det är skildt från Tyskland, ?Vid åsynen af dessa betydliga förändringar blifva alla stater betänksamnia i känslan af sin ansvarighet ; de fråga sig sjelfva, hvilken vigt den nyss afslutade freden innebär, hvilket inflytande den kommer att utöfva på den europeiska ordningen otH på hvarje Fnuktd internationella ställning. PE Frankrike är denalimännaopinionen oroäd; Den sväfvar oviss mellan glädjen att se 1815 års fördrag förstörda och fruktan att Preussens makt antager öfverdrifna proportioner, mellan önskan om fredens upprätthållande och hoppet att genom kii8 vinna en Offrådesförstbrifig. Den fröjdar sig öfver Italiens fullkomliga frigörelse, men vill blifva lugnad för de faror, som hota den Heliga fadren. ?Frankrike får icke hafva rågon tvetydig poitik. Om det till sina intressen och sin styrka äffas af de vigtiga förändringar, som försiggå i Tpkand, bör det öppet tilstå det och vidtaga nödiga åtgärder för att betrygga sih säkerhät: Om det ingenting förlorar på de omgestaltninfn som verkställas, bör det uppriktigt förklara det och slå ifrån sig öfverdrifna farhågor och för lifliga begär, hvilka, uppkallande internationel nd, kunde föra det-utom den batia det bör ja. För att skingra ovissheterna och stadga öfvertygelserna böra vi taga i betraktande i deras helhet det förflutna sådant det var, framtiden sådan den företer sig. Hvåd se vi i det förflutna? Efter 1815 förenade Heliga alliansen mot Frankrike alla folken från Ural ända till Rhen. Tyska förbundet omfattade, med Preussen och Österrike, 80 millioner innebyggare; det :sträckte sig från? Luxemburg til Triest, från Östersjön till Trident, och omgaf oss med en gördel af jern, understödd af fem förbundsfästningar; vår strategiska ställning var bunden genom de skickligaste territoriella kombinätioner. Den minstå tvistigHet vi kunde hafva med Holland eller med Preussen vid Mosel, med Tyskland vid Rhen, med Österrike i Pyrolen eller Friaul, lät förbundets alla förena le stridskrafter vända sig emot oss. :Det österikiska Tyskland, oåtkömligt vid Adige, kunde vilket ögonblick som helst framrycka tinda till Alperna. Det preussiska Tyskland hade till wvantgarde vid Rhen alla dessa sekundära staer, som oupphörligen agiterades af längtan efer politisk ombildning och: voro. benägna attberakta Frankrike såsom fiende till deras tillvaro och deras syften. ole . Om man undantager Spanien, hade vi ingen nöjlighetet att afsluta en allians på kontinenten. Italien var sönderstyckadt och vanmäktigt och kunde icke betraktas såsom en nation. Preusjen var hvarken iiog Kompakt eller nog oberonde, för att frigöra sig från sina traditioner, )sterrike var för mycket sysselsatt med att bioehålla sina besittningar i Italien för ått kunna ntimt komma öfverens med oss. Utan tvifvel har den länge upprätthållna frekunnat komma oss att glömma farorna af essa territoriella organisationer och dessa alliinser, ty de föreföllo icke fruktansvärdå förrän fier det kriget utbrutit. Men dehra prekära äkerhet har Frankrike stundom vunnit med förusten af sin roll i verlden. Det kan icke betridas att, under nära fyratio år, Frankrike mött n mot det upprättad koalition af de tre nordika hofven, förenade genom minnet af gemenamma nederlag oth segrar, af likstämmiga re;eringsgrundsatser, af högtidliga fördrag och af känslor af misstroende till vårt liberala och ciilisatoriska tillvägagående. Om vi nu taga i betraktande det ombildade Suropas framtid, hvilka garantier erbjuder det ravkrike och verldsfreden? De tre nordiska hofens coalition är krossad. Den nya grundsats, om styr Europa, är alliansernas frihet. Alla tormakterna hafva både å ena och andra sidan terfått sitt fulla oberoende, kunna egna sig åt en regelbundna utvecklingen af deras bestämnelse, ?Det förstorade Preussen. Kädänefter fritt från ll solidaritet, betryggar Tysklanda oberoende. Jetta bör icke ingifva Frankrike någon farhåga. stolt öfver sin beundransvärda enhet, öfver sin förstörbara natiönälitet, bör det ej bekämpa ler vara missnöjdt med det assimilationsverk, om nu fullbordats, utan underordna sina känsor af afund under de natiovalitetsgrundsatser, om det representerar och inför folken bekänner. På samma gång Tysklands nationalkänsla till: redsställes, skingras dess farhågor, utplånas dess vänskap. Efterhärmande Frankrike gör det ett teg, som närmar det till, men icke aflägsnar det rån OSS. RES I söder har Italien, hvars långvariga. träldom cke kunnat utplåna dess patriotism, blifvit satt besittning af alla elementer till nationel storet. Dess tillvaro modifierar djupt Europas potiska vilkor; men trots dess förhastade misstanar eller öfvergående orättvisor, närma det dess dåer, dess grundsatser, dess intressen till den ation, som gjutit sitt blod för alt Hjelpa det tt eröfra sitt oberoende. Den påfliga tronens intressen äro betryggade enom konventionen af den 15 September. PDermå onvention skall lojalt utföras. När kejsaren rager sina trupper från Rom, lemnar han det, åsom garanti för den heliga faårens trygghet, rankrikes protektion. ?I Östersjön liksom i Medelhafvet uppstå flotor af andra rangen, förmånliga för hafvens friet. Österrike, befriadt från sina italienska och yska bekymmer, ej användande sina kraften i fruktbar täftan, utan koncentrerande dem i östra ;uropa, utgör ännu en makt om trettiofem miloner själar, dem ingen fiendtlighet, intet inesse skiljer från Frankrike. Hvilken besynnerlig reaktion af det förflutna å framtiden -kan väl komma den allmänna meingen att se icke bundsförvandter, utan oväner till Frankrike uti dessa nationer, hvilka blifit befriade från en forntid, som var mot oss endtlig, hvilka äro kallade till ett nytt lif, leda af grundsatser som äro våra, lifvade af dessa ramåtskridandets tankar, som utgöra det fredga i bandet mellan de möderna samhällena? Ett fastare ordnadt Europa, gjordt mera horogent genom ämdare områdesindelningar,