Aftonbladet – 22 september 1866, sida 3

OO stånd att koncentrera dem i östra delen af Europa; det representerar ännu en stat på 35,000,000 menniskor, hvilka icke genom något fiendtligt intresse äro skilda från Frankrike. Genom hvilken besynnerlig reaktion af den förflutna tiden mot framtiden skuile väl den allmänna meningen betrakta de befriade nationerna icke såsom bundsförvandter, utan såsom fiender till Frankrike, rationer, hvilka från en mot oss fiendtlig förfluten tid blifvit kallade till nytt lif genom grundsatser, som äro våra, nationer, som lifvas af framåtskridandets anda, hvilken utgör samhällets fredliga sammanhållning? Ett Europa,gsom är starkare konstitueradt och indeladt på ett sätt, som bättre öfverensstämmer mea de naturliga förhållandena, betryggar freden på kontinenten och innehåller hvarken någon fara eller någon skada för vår nation.? Cirkuläret förklarar derefter, hvarföre kejsaren egt rättighet att åtaga sig en bemedlares roll. Kejsaren skulle ha misskänt sitt höga ansvar, om han. hade brutit den af honom lofvade och proklamerade neutraliteten och plötsligt kastat sig in i ett stort och vågsamt krig, ett af dessa krig, eom återväcka det racehat, hvilket förmår hela nationer att störta sig på hvarandra. Regeringen inser, att annexionerna äro påbjudna af den absoluta nödvändigheten, ty de ha med fä derneslandet förenat befolkningar med samma seder och nationalkänsla. Hon kan blott önska territoriala förstoringar, som icke skada landets mäktiga inre enhet; men hon måste alltid arbeta på Frankrikes moraliska och politiska utveckling, i det hon ställer sitt inflytande till civilisationens stora intressens tjenst. Resultaterna af det sista kriget innehålla emellertid en allvarsam lärdom; de hänvisa till nödvändigheten af, att Frankrike, för att kunna försvara sitt område, oförtöfvadt gör sin militära organisation fullkomlig. Denna pligt, som icke kan vara något hot mot någon, skall nationen veta att uppfylla. Cirkuläret betraktar slutligen den politiska horisonten såsom befriad från de hotande eventualiteternas moln och anser freden varaktig. HOLLAND. Konungen öppnade den 6 dennes generalstaternas session. I sitt tal gjorde -han en direkt och ganska betecknande anspelning på den politiska ställning, som uppkommit genom händelserna i Tyskland. Det holländska folket, sade konung Wilhelm, bör hos sig sjelf söka det fastaste stödet för sin nationella tillvaro. Och såsom bevis på den anda, som lifvar nationen, anförde han med loford bildandet af frivilliga kårer. TYSKLAND. I ett bref från Main till Köln. Zeitung antydes att huset Rotshehilds stjerna lätt kunde börja sjunka under den nya sakernas ordning i Frankfurt. Från patriciernas och de stora penningmännens sida, säger Köln. Zeitung, göres hemligt motstånd mot det nya skicket, emedan den fordna nepotismen bland de förre icke längre är möjlig och de sednare frukta att det kommer att läggas band på den kosmopolitiska dristighet som på detta håll utvecklats. Till de missnöjde hör också huset Rothschild, eller måhända dess förre chef, om hvars uppträdande emot Falkensteins och Manteuffels diktatur tidningarne haft så många underhållande anekdoter att berätta. Om den nya tera, som nu börjar i Tyskland, skall bringa den Rothschildska penningmakten ännu ett trappsteg högre eller om den skall gå nedåt, är en ganska intressant fråga. Historien lär oss emellertil att finansiella dynastier äro af ännu kortare varaktighet än politiska. En fransk tidning har nyli gen uppskattat Rothechildarnes förmögenhet till 1300 millioner francs och dess årliga förökning endast genom rävtebelopp till 60 millioaer. Den association af kapitaler, som kallades till lifs genom Pereyres genialiska id, afsåg framför allt att träda inom skrankorna emot det uteslutande herravälde, som utöfvades på penningmarknaden af huset Rothschild, hvars förtjenster om civilisation och humanitet icke stå i något förbållande till dess kolossala rikedom. Med den redan 75-ärige baron James i Paris bortgår den siste af husets stiftare och afkomlingarne ega hvarken kraft eller karakter nog att hålla fast den flyende lyckan. Allraminst har Frankfurtgrenen förmåga att uppfatta den nya situationen. Hos den spelar kränkt fåtänga måhända en ännu större ro!l än de pekuniära intressen och derifrån härröra de småaktiga demonstrationer, hvarigenom den söker visa sin ovilja mot en regering, som icke är hågad att finna sig i ett fioansielt förmynderskap på österrikiskt vis. I Berlin känner man fullkomligt hr Mayer v. Rothechilds åsigter, och om man än icke derför vill neka honom exequatur såsom fransk generalkonsul eller titeln af preussisk hofbankir, så torde dock hans ställning i finansielt hänseende bli mycket annorlunda.? Oder Zeitung berättar att underhandlingarne mellan Preussen och kurfursten af Hessen äro afslutade. En preussisk fullmäktig, grefve Wesdehlen, bade den 17 anländt till Stettin för att mottaga den undertecknade afsägelseakten. Af fördragets innehåll känner man, att kurfursten får behålla sin privata förmögenhet oförminskad, att han får slå sig ned hvarsomhelst inom kurfurstendömet utom i Kassel, samt att han erhåller 600,000 thaler inkomst af husförmögenheten. Denna, som icke får förblandas med f. d. kurfurstens enskilda förmögenhet, består pomliggn af penningar som förvärfvats genom soldathandel (törsäljning af landets barn till Amerika), och hvaraf enligt en tidigare öfverenskommelse mellan fursten och ständerna ena hälften tillhör dynastien och andra hälften landet. Preussen har icke gått in på upprätthållandet af kurhessiska författoingen af 1831. Kurfursten skall tillsvidare någon tid uppehälla rig i Baden—Baden, dit grefvinnan Ysenburg redan för nägra dagar sedan begifvit sig; derefter ämnar han vistas en längre tid påsina ods i Schweitz, innan ban slår sig ned på slottet Philippsro vid Hanau. ITALIEN. Enligt ett telegram från Florens för den 18 dennes synes frågan om den venetianska statsskulden vara nära sitt afgörande. Österrike fordrar af Italien 73 millioner lire, utom den på Venetien fallande andelen af statsskulden. Sedan Frankrike och Preussen uppträdt såsom medlande makter, förklarade sig Italien beredt att antaga detta förslag såsom grundval för fredsunderhandlingarne. Afven frågan om den romer ka statsskulden skall nalkas sin lösnivg. Italienska re geringen skall hvart halfår inbetala till franska statskassan en bestämd summa, som uteslutande skall användas till betalning så räntorna på romerska skuldenI fall da underrättelse bekräftar sig, skulle Ilan I a skäl att hoppas på en försoning me. lan Rom och Florens. RES ISSER —— (Insändt.) sam fråga till hrr jurister : har nya str ad pohafe 53 kap. missg.-balk. VA års lag, i och med detsamma upphäft de enahanda bötesbestämmelser, hvilka finnas 8.adgade i kyrkolagens 9 kan sr lyder i konal. förordningen den oil n förordningen d P b 5 kap. 2 Ssamt