DANMARE. Contreamiralen C, von Dockum lärer vara utsedd eller kanske redan utnämnd till marinminister i aflidne örlogskapten Groves ställe. Så naturligt vi än finna det — säger Fseedrelandet -— att utiikesministern Estrup ej velat behålla den lediga portföljen längre, och särskildt att han ej velat framträda inför riksdagen med den i bakfickan, lika mycket beklaga vi att ministören, derest den är beredd att ännu en tid stanna vid statsrodret, ej begagnat detta tillfälle att förena båda krigsportföljerna i en hand, och det i en duglig civil mans hand. Liksom härigenom skulle öppnats en möjlighet till ej obetydliga besparingar i förvaltningen, i det att båda departementernas intendentur och tyestat då kunde sammansmältas, skulle och sannolikheten att vinna en tillfredsställande organisation af landtoch sjöförsvaret ökats; ty att h:s exc. krigsministern Neergaard ej är mannen vare sig att Jeda en sådan förhandling eller att genomföra dess resultat eller, öfverhufvud, att med kraftig hand styra krigsväsen det, det torde den tid, hvarunder han haft affärerna om hand, tillräckligt visat. Det val, hvarigenom man nu skaffat honom en kollega för sjöväsendet, öppnar ej heller någon ljusare utsigt, Amiral van Dockum har godt anseende såsom duglig och rask inledning, men dermed är ock allt sagdt, hvad till hans beröm och rekommendation kan sägas. Han har, som bekant, redan försökt sig bäde som minister och riksdags. man och diplomat, men utan framgång i någondera at dessa ställningar, emedan han är en mycket medelmåttigt begåfvad man, som förgäfves bemödar sig att genom stor