Aftonbladet – 22 september 1866, sida 3

att mot redovisning fritt disponeras till folksko lans bästa. Vederbörande utskotts afstyrkande å K. M:t befallningshafvandes framställning om bidrag frå landstinget till omläggning af vägen vid Forssa Weda och Waxtuna backar i Länna och Nial socknar blef, efter votering, af landstinget bifalle Slutligen företogs val till revisorer och supple anter öfver landstingsoch kurhuskassornas rä kenskaper och förvaltning m. m. Vid sammanträde i dag kl. hrif 12 f. m. god kändes finansutskottets förslag till inkomstoc! utgiftsstater för 1867. Till sekreteraren anslog: ett extra anslag af 50 rår rmt för ökade göromål För ledamot i landstingets bestyrelse utsågs hi Odelberg med 25 röster och till hans supplean professor Wistrand med 17 röster. Derefter upplästes förteckning på de landtings män som äro i tur att afgå. Dessa äro: härads höfding Isberg, borgmästaren Gezelius, postmä staren Bord, auditören Ljungberg, major Didron landtbrukarne Jan Persson i Kungsberga, Wener mer Persson i Barkö. Olof Olsson i Sund, Gusta Larsson i Rönsbol, Matts Persson i Öster Eds vik, Per Persson i Narrsund, v. Schewen, Hall. ström, öfverjägmästaren V. Bahr, frih. Pfeiff prostarne v. Friesen och Höjer. friherre Ceder. ström, kongl. sekreteraren Ödelberg samt pro: fessor Wistrand. Sedan landttingsmännen underskrifvit berät telsen eller sammandraget öfver tingets förhand: lingar, upplöste ordf. degsamma. Vi meddela här, efter D. A., en något ntförligare redogörelse, än den i går lemnade, för öfverläggningen rörande frågan om en jordbruksbank : Kammarherre Paijkull sade sig icke kunna annat än gilla de åsigter, som komiten i sin motivering framhållit, men kunde icke förlika sig med det slut, hvartill komiterade kommit. Då man ansåg sjelfva saken ändamålsenlig, borde man icke lägga händerna i kors och vänta. Alla andra näringar hade för att lätta sin utveckling sökt bilda föreningar. Det vore derföre icke för tidigt, att jordbruket började följa exemplet. Svårigheter kunde visserligen möta vid bildande af en jordbruksbank, men dessa vore dock icke oöfvervinneliga. Ett sätt vore att vinna målet genom utgilvande af mindre obligationer. Det finnes nemligen mycket penningar hos våra arbetare, hvilka penningar samlade genom dylika obligationer skulle bilda ett respektabelt kapiti Tal. förordade i öfrigt en dylik bankinrättning och föreslog, att landstinget skulle anmoda sonungens befallningshafvande att genom en särskild kungörelse sammankalla länets för detta ämne intresserade jordbrukare till gemensam öfverläggning, då troligen något förslag att på ändamålsenligt sätt lösa frågan skulle framställa sig. Notarien Ljungberg uppträdde härefter och yttrade, att komitn ingalunda sjelf varit belåten med det resultat, hvartill den kommit, men att komiten efter noggrann och sorgfällig pröfning af förhållandena icke kunnat komma till annat slut än att öfvergifva tanken på att framlägga ett förslag till en jordbruksbank. En dylik bank skulle icke af kapitalegare vinna intresse, emedan den icke kunde lofva sina delegare så stor vinst som andra penningverk. Det blefve rent af omöjligt att för närvarande erhålla nödigt kapital till en dylik bankinrättning. Tal. trodde icke heller, att man, på sätt kammarherren Paijkull föreslagit, genom sammankallande aflänets jordbrukare, skulle komma till något annat resultat än det, vid hvilket komitn stannat. Landshöfdingen grefve Liljencrantz ansåg äfven, att ett dylikt sammankallande af länets jordbrukare icke skulle leda till något bättre resultat. Tal. hyste den öfvertygelsen, att inom landstinget funnes större praktiska förmågor för behandlingen af en fråga af denna art än inom en församling sådan som den föreslagna. I enahanda syfte yttrade sig flera talare. Rektor Siljeström. Motionen vore redan död, så att om densamma vore föga att säga, men tal. kunde icke underlåta att uttala sitt ogillande af de personalier, hvilka komiterade författat öfver densamma. Att arbeta på inrättande af en jordbruksbank vore detsamma som att välta upp Sisyphi sten, hvilken lydande tyngdlagen alltid måste åter falla ned. Bankimättningen hade också sin tyngdlag, och detta vore den egna nyttan. Utgående från denna axiomatiska sats, vore det lätt att inse, att jordbruksbanksrinrättningen vore en dårskap, emedan det vore omöjligt att bilda en bank, som icke garanterar aktieegaren den högsta möjliga vinst. Det funnes vid denna frågas lösning en sanning af största vigt, och den finge man icke lemna ur sigte. Det vore nemligen omöjligt för jordbruksfastighet att täfla med annan fastighet 1 ränteafkastning af det skäl, att en jordbruksfastighet, hvilken för egaren medför åtskilliga förmåner, som icke kunna tagas med vid ränteberäkning, måste ega ett vida större penningvärde för att kunna gifva lika stor ränta, som annan fastighet af mindre värde gifver. Häraf följde som ett corollarium, att jordbruket icke kunde bära sig på lånta penningar. Detta vore en sanning, som borde uttalas. Om jordbruket befunne sig i en betryckt ställning, så vore det enda och säkra medlet att häfva detta onda helt enkelt, att jordbrukaren använde arbetsamhet, omtanke och klok hushållning vid sin jordbruksnäring. Skedde detta, skulle jordbruket gagnas mera deraf, än af 50 jordbruksbanker. På hr Ljungbergs med anledning häraf fällda yttrande, att i Finland en jordbruksbank blifvit inrättad, och att den redan visat en välsignelserik verksamhet, svarade hr Siljeström, att han icke betviflade möjligheten af att staten med uppoffring skulle kunna åstadkomma en dylik inrättning, eller att enskilda personer skulle kunna slå sig tillsammans och bilda en låneinrättning, som mot realsäkerhet lånade ut pengar för låg ränta på 5, ja på 50 år, men tal. kunde icke underlåta att framhålla, att en sådan wmrättning alltid skulle gå med förlust, och att man således stt ifrån kapitalet om en bank och kommit in på välgörenhetens område. En inrättning af detta slag borde då icke nämnas bank, utan assistansförening eller dylikt. Vi vore då inne på fattigvårdskapitlet. Tal. trodde dock icke, att det vore så klent med jordbruket i länet, att fattigvården behöfde anlitas för dess understödjande.