Aftonbladet – 22 september 1866, sida 2

Anförda 5:te art., som onekligen för franker a handelsflottan är den betydelsefullasteldå lagens alla föreskrifter, har mer än nå-lror m annan varit föremål för vidlyftiga de-frå utter i kammaren, i det att man å ena sis) en: in påstått, att denna surlaxe de pavillön)äfv orde, såsom den nationella skeppsfartensha sta palladium, till hvad pris som helst bi: Ji e hållas, medan man å den andra sökt lägga för dagen, att dess afskaffande Vore en allde-lar s nödvändig konseqvenå af den genom ladel ;n etablerade nya regimen. Art. antogsjatt nellertid med stor majoritet (170 rösterno ot 68) af kammaren, der systemet af frilrik onkurrens för alla flaggor äfven vid dettako lfälle vann en stor och lysande seger. — isv Vi skola nu gå öfver till undersökniog sk: m, hvilken verkån denna artikels antagan-va 2 framdeles skall komma att utöfva på de luatt renade rikenas handelsiörbindelser medi för rankrike. . ic Enligt vår sjöfartstraktats V:6 art. ?skola tag ror af alla Blu, fom under svensk elleräsi orsk fagga införas direkt från de Förenade lcit ena till Frankrike eller till Algeriet, och ej kaså varor af alla slag, som under fransk ogga från hvilken ort som helst införas tilllime e Förenade Rikena och deras besittningar, älc tnjuta samma friheter, röstitutioner af af-na ifter, premiet och öfriga förmåner ; de skola stå ömse sidor ej beläggas med andra eller int ögre tull-, sjöfarteeller hamnafgifter, som gif tgå till förmån för staten, kommuner, 1oala korporationer, enskilda personer eller til irskilda inrättningar, och ej vara underka-ra jade andra formaliteter, än som ifrågakom-lan a, om införeeln egt rum under landetslat gen flaggo?; jemför art. 9 i fråga om ut-för irseln samt påföljande 10:de art., för säldr idt angår det der gjorda undantaget för ri et inhemska fiskets alster. na I likhet med de flesta andra nationers gti aggor voro vi, i följd häraf, hittills fri-lna pona från att i den direkta farten på Frank: I Ej ike erlägga någon som helst surtaze depa-lon illön, hvilken våra fartyg endast då voro lär örpligtade att betala, när varan infördes! ty rån eit tredje land eller i indirekt fart. )hy ranska fartyg deremot voro i våra ham-är ar, såsom man af ofvan anförda uttryck m er, i besittnivg af ett vida större benefi-1e ium, i det att de äfven i sistnämnda fart yi å de Förenade Rikena ej för sina medfö-de ande handelsv.ror hade att erlägga andralmni ller högre afgifter, än om varorna införts!ra nder landets egen flagga. Den nyalagen,fr om fullständigt upphäfver surtaxe de pa-ru illon derest varan införes från sjelfva pro-hi uktionsorterna, har således för oss medfört! bj n fullkomligare reciprocitet, än den vi ännu id traktatens afslutande voro i stånd att inna. Emellertid får man dock härvid ej örbise, att denna lagens föreskrift ej är be-l 7 tämd stt träda i kraft förr än tre år efter less promulgation, ett uppskof hvarmed man ydligen hatt lör afsigt att gifva vederböran-g je franske redare tillfälle att förbereda alla ehöfliga medel att med kraft kunna möta!f len förestående konkurrensen. ; Vår indirekta fart på Frankrike har hit3 ills i synnerlig mån besvärats af de öfver-,, Irifvet höga afgifter, som betungat vär lagga mer än någon anman europeisk naions och som ilängden otvifvelaktiot skulle edt derhän, att denna vigtiga fraktmark-,. ad i det närmaste stängts för oss. Man 8 var för visso mer än skäl att förundra sig fver, att vår fraktfart under dylika omtändigheter kunnat intaga den plats i seg-! atsen på Frankrike, som det hitills genom tora ansträngninga. lyckats den att förvärfva — en omständighet, som mer än t annat torde ådagalägga den öfverlägsnaP ällning, hvaraf vår handelsflotta lyckligtvis redan är i besittning, då den så länge örmått fortsätta en så olika strid med alla undra nationer. Sedan det för närvarande måste antagas, att ej mindre tonnageafgifen än förutnämnda surtaxe de pavillon bortfallit, ha dermed ock röjts ur vägen de sista hindren för oss att kunna hoppas med framgång täfla med främmande flaggor. Deo ndirekta farten på Frankrike har, som bekant, ingalunda ringare betydelse för oss in sjelfva den direkte, och våra fraktfarare veta nogsamt att värdera denna lönande marknad, så framt blott ej det gällande afviftssystemet lägger oöfvervinneliga hinder I vägen för en rimlig konkurrens. Emellertid skola vi ännu fortfarande under vissa vilkor, som redan i det föregående antydts, i Frankrike ha att erlägga en afgift, som under namn af surtaxe des entrepöts betungar de varor, hvilka ej direkt införas från sjelfva produktionsorterna, utan från europeiska nederlag. Lyckligtvis skall denna afgift — försävidt den ännu består — ej bli något betydande moment i konkurrensen, alldenstund äfven främmande flaggor äro pligtiga att erlägga den efter samma måttstock och under samma vilk r, som vår egen. För alt befordra navigationen på fjärmare farvatten och den dermed isamband stående direkta införseln af exotiska produkter, pålade man redan ganska tidigt varor, som infördes från vissa europeiska nederlag, en särskild afgift, hvilket äldre stadgande geoeraliserades genom tvenne nyare lagar af 1814 och 1816, från hvilka år skyddssystemet i sin renare skepnad egentligen daterar sig i Frankrike. Men äfven här ha de med främmande makter efterhand slutna handelsoch sjöfartsfördragen inskränkt afgiftens gällande kraft, i det att de etablerat en reciprok behandling ej allenast för införseln af de kontraherande ländernas egnanaturoch industriprodukter, utan ock för främmande varor, kommande frän nederlag i de kontraherande makternas länder, så att afgiften följ aktligen så till vida i allmänhet betungar den främmande och den nationella flaggan i samma grad. Också hvad oss angår, är förhållandet till en del ordnadt på detta sätt. När sjöfartstraktatens 6:te art. nämner varor af alla slag (de toute nature), som under svensk eller norsk flagga införas direkt från de förenade rikena till Frankrike?, så äro ju enligt bokstafven härunder tillika inneiattade varor, som förvarats på nederlag i Sverge eller Norge och derifrån införas till Frankrike. Mera bestämd i detta afseende ä handeltraktatens 11:te art., som är af följande innehåll: Varor, som icke äro i Sverge eller Norge producerade och som införas från de förenade rikena till Frankrike sjöledes, under någondera af de kontraherande makternas flaggor, skola icke underkastas en högre surtaxe än den hvarmed varor, införda till Frankrike under fransk flagga, från annat land än det hvarifrån de förskrifva sig, äro belagda eller kunna komma att beläggas. Dock skall för kaffe surtaxen icke öfverstiga fem francs pr hundra kilogram, tilläggsafgifterna deruti inbegripna? I följd häraf är afgiften således blott lika med den för franska fartyg iöreskrifna, så framt införseln eger rum från nederlag i de förenade rikena; från andra europeiska nederlag kan införsel af detta slags varor ej ega rum annat än med den härför bestämda högre afgiften. Svenska och norska fartyg kunna följaktligen icke föra kaffe och socker från England till Frankrike under darmma sillar sam datta landa oora fartve HO PvE 20 TE AT AL. mm mm mA mA mm m DD m FÅ Ke pe ER Få ke FD SÖ mA RES, OA