Aftonbladet – 22 september 1866, sida 2

STOCEHOLM dea 23 Sept, Don sednasto franska sjöfartslagstiltvingen i dess förhållande till do förenade rikena. 1 IV. Den i det föregående omhandlade tonnagefgiften åligger, som bekant, sjelfva fartyget itan någon hänsyn till den last, det medförer. sitt första ursprung var afgiften ett slags vederlag för det skydd, främmande fartyg njöto i franska hamnar, och hade den tiden nufvudsakligen en fiskalisk karakter; först ednare har tonnageafgiften gått öfver till tt uteslutande tjena protektionistiska syfen, och i denna skepnad förekom den, när agen omsider bestämde dess afskaffande. Men också på den medföljande lasten ha redan länge varit lagda särskilda sfgifter, om under namn af surtaxes de pavillon beungat alla handelsvaror, som under främmande flagga infördes i Frankrike. Detta ands sjöfartslagstiftning undergick en väentlig ombildning under de närmaste åren fler den första stora revolutionens början det att en lag af den 21 September 1793, vanligen kallad franska navigationsakten, etalerade hufvudprinciperna för den dåvaande republiker. kommersiella och mariIng, förbin? ciser med främmande stater — n åtord, som egentligen och närmast var atad, såsom en fiendtlig demonstration, mot England och Holland. Denna lag, som för sin tid var epokgörande och som till sina väsentligaste hufvuddrag fortfarit att tjena till grundval för alla följande legislativa förfoganden, uppställde förnämligast två ledande grundsatser för den franska handelsmarinen: allmänt förbud mot naturalisering af utrikes byggda fartyg, samt ett lika ovilkorligt förbud mot all indirekt införsel af främmande handelsvaror, d. v. s. med andra än franska eller det producerande landets egna fartyg. Tidsomständigheterna gjorde emellertid snart förändringar i båda fallen nödvändiga. Republikens och det första kejsardömets långvariga krig, som voro så förstörande för den franska handeln och sjöfarten, förhindrade, af lätt insedda skäl, en strikt tillämpning af lagens föreskrifter, hvilka under denna period ofta suspenderades, och efter den allmänna fredens återupprättande var handelsflottan i ett så dåligt tillstånd, att ej heller Restaurationsregeringen vågade låta dessa föreskrifter träda i kraft i deras ursprungliga omfång. I stället för de äldre förbuden satte man ett efter omständigheterna lämpadt afgiftssystem, som bibehållits ända till dess att genom den nya lagen om bandelsflottan äfven det upphäfdes. Vi skola emellertid särskildt betrakta hvardera af de ofvannämnda förhållandena. Enligt en lag af den 28 April 1816 skulle för hvarje handelsvara, som under främmande flagga infördes till Frankrike, erläggas, utom vanlig tull, tillika en derefter proportionerad, ingalunda obetydlig afgift, surtaxe de pavillon. Sedd från statsekonomisk synpunkt, vittnade denna regeringshandling just icke synnerligen fördelaktigt om den dåvarande styrelsens insigt i sjöhandelns natur och väsen, och lika litet om någon skarpare blick för Frankrikes eget behof; ty medan den äldre lagstiftningen dock alltid hede tillåtit det producerande landets egna fartyg att afgiftsfritt införa sina handelsvaror, voro den här nämnda lagens förfoganden till och med så radikala, att de utan åtskilnad betungade alla främmande rodukter med samma afgifter. Följden äraf blef naturligtvis, att man ej blott aflägsnade så godt som alla främmande nationers flaggor från franska hamnar och derigenom befriade landets egen handelsflotta från en konkurrens, som anses så gagnelig för den nationella industriens ut. veckling, utan utsatte sig äfven för motsvarande repressalier från andra stater, som också ej underläto att istället betunga franska fartyg med nästan prohibitiva pålagor. Slutliga resultatet blef, hvad lätt kunde förutses, att Frankrike nödsakades att träda i närmare underhandlingar med de främ. mande regeringarne, och sålunda har dette land för pärvarande slutit traktatmässiga öfverenskommelser med de allraflesta euro. peiska länder om denna afgifts fullständigs afskaffande, för såvidt den direkta farter angår. I denna ställning befann sig saken. när den nya lagen utkom. Lagens 5:te art. är så lydande: Troi: ans aprås la promulgation de la pråsente loi, les surtazes de pavillon aujourdhui appli cables aux produits imports des pays de pro duction, autrement que par navires frangais seront supprimåes.? Genom denna föreskrift, som — enlig hvad vi redan sett — blott för den indirekt farten kommer att få vågon betydelse, ha sista steget tagits till åstadkommande af en så godt som fullständig assimilation af alla na tioners flaggor. Artikeln handlar emellertic endast om varor införda från sjelfva pro duktionsorterna ; är detta ej händelsen, utar införseln deremot sker från europeiska ne derlag, så har lagen ej härom gifvit någor särskild föreskrift, hvadan det följaktliger kommer att förblifva vid de äldre bestäm. melserna, enligt hvilka en surtaxe des entre pöts till en del ännu betungar denna inför sel, derest ej traktatmessig öfverenskommelse häri medfört någon modifikation — hvaron mera längre fram. Kejserliga regeringen hade visserligen föreslagit äfven sistnämnda afgifts upphäfvande, men den härpå syftan de föreskriften togs sedermera tillbaka en ligt den af kammaren tillsatta speciella lag. kommissionens derom uttryckta begäran. NTE SEE SEN ET Mrs Gibson, som nu inkom, hörde d dista Ardan Anh uthracts