Aftonbladet – 15 september 1866, sida 2

Den förvånande och oförmodade framgång, som preussiska armån vann under sitt korta fälttåg i Sachsen och Böhmen, tyckes ha gifvit mer än en regering anledning till allvarsamma betraktelser rörande systemet för dess militär-rekrytering. Utan att nu sysselsätta oss med Frankrike — skrifver Journal des Debats — finna vi af artiklar då och då i wiener-tidningar, att österrikiska regeringen tänker på att införa vidsträckta reformer i armåns organisation. Så uttrycker sig Neue Freie Presse, bland andra. Denna tidning förknippar med dessa reformplaner krigsministern chevalier Franks afgång från sin post och hans ersättande provisoriskt med general John, f. d. generalstabschefen i italienska armen, hvars skicklighet icke obetydligt bidrog till segern vid Custozza. Att förändra sättet för vapenpligten och ställa den på ungefär samma fot som i Schweiz och Preussen, att rensa den stora mängden af generaler, att bättre ordna officersavancementet och bildandet af generalstaben, att samtidigt fullkomna taktiken, med rätta anklagad för metodisk långsamhet och slent:ian, sådant lär det pro gram vara beskaffadt, som framlagts till österrikiska regeringens ompröfning. Vitro icke att man behöfver det allraminsta oroa sig öfver denna sinnesskakning, detta feberaktiga arbete, som genom de sednaste ofantliga motgångarne, med så obetydligt tidsrum följande efter nederlagen vid Magenta och Solterino, framkallas hos Österrikes regering. Detta är den naturliga verkan af en reaktion, så mycket mer liflig, som det tillfogade slaget var plötsligt och djupt. Österrike kan genomföra alla de militära Ry NE TA TA OA