Aftonbladet – 13 september 1866, sida 3

Här och der i backarne. VIL Resande kunna indelas i två klasser, de som resa för att pjuta och de som resa af nödvändighet. Till den förra höra turister och artister (icke resande t atersällszaper), till den andra kontorister och gardister. De förra färdas på eltvar, kanaler och klöfjestigar, de sednare helst på jernvägar. Då vi tillhöra första klassen är det derföre helt naturligt att vi välja kanalvägen, då utgångspunkten är Stockholm och målet Göteborg. Backar, der man har tillfälle att reflektera, finnas i mängd på kanalen; ja, man kan tryggt säga att kanalen är Sverges mest kuperade sjökommunikation. Man räknar på linien 75 (säger sju!tiofem) backar, och det pittoreska ligger deri att de alla äro af vatten. Så kom då och anförtro dig åt den frustande flodhästen, som ligger nere vid stranden. Natten är mörk, men vi kunna tryggt öfverlemna oss åt hvilan, ty skepparen vakar för oss alla och lotsar sig fram mellan klippor och skär, som öfverallt ligga på lur efter rof. En ekeppare, som en höstnatt pcserar skärgården från Södertelje till em, måste ha nattugglans synförmåga, ty icke en enda fyr kastar sitt ledande sken ut öfver denna sarkt trafikerade farled, som likväl anses för en af rikels svåraste skärgårdar. Vid Stegeborg vakna vi och vid Mem stiga vi uppför den första backen in i kanalen.