Aftonbladet – 13 september 1866, sida 2

— Frihandeln. Enligt Econvomists Pariserkorrespondent bar Michel Chevalier npyligen i ew hället tal yttrat: ?Sex år hafva au förflutit sedan kejsaren, understödd ef en intelligent och upplyst ministör, försäkrade åt Frankrike, eller, för att tala mera korrekt, Europas kontinent, välgerningarne af frihandeln, hvilken han proklamerade i Kraft af den rätt staisförfattoingen tillägger honom. Följderna ar denna princip hafva sedermera utvecklat sig och sjöfartslagen, voterad af lagstiftande kären under dess sednaste session, var icke den minsta af dem. Det motstånd som denna princip rönte i början har icke allenast blifvit öfvervunnet, utan rentaf förgätet. De städer, i hvilka den tycktes vara starkast rotfäst, hafva nu blitvit omvända till frihandelns ider och erkänna denna omvändelse med en öppenhet, som gör dem heder. Detnya systemet emottages med samma välvilja i Roubaiz som i Montpellier. Detta är ett skäl för regeringen atticke tveka att elltmer och mer tillämpa frihandelns förmånliga principer och att inom kort tid tillfredsställa de önskningar som I vid alla edra sessioner uttalen om fri införsel af alla slags maskiner och nedsättning of tullen å fabriksvaror.? Den grannlagenhet, med hvilken rar Chealier tillskrifver andra äran af den kommersiella reform, hvars verkliga upphofsman han är, skall öfverraska läsaren; men allmänheten gör honom den rättvisa, som han icke gör sig sjelf. Utan tvifvel har regeringen med anledning af den lyckliga utgängen af 1eformen alla skäl att ?mer och mer tillämpa principen?. Man ken dock icke neka att regeringen kunde använda mera nit i detta hänseende än hvad som sker. Traktaten med England t. ex. skulle, tll stor förmän för allmänheten, kunna tåla vid en revidering; ty många af de tullsatser, som den bibehållit, äro orimligt höga och den ruin, hvarmed vissa grenar af Frankrikes industri skulle hafva hotats, har befunnits vara blott ett inbillningstoster. Franska tulltaxan tarfvar också en omsorgsful! revision, enär den innehåller åtskilliga tullsatser, som icke äro värda besväret vid appbörden, samt beskattar nästan alla artiklar för den allmänna förbrukningen så högt, att folket betungas och skattkammaen gör verkliga förluster. —— — Den österrikiska fanan i Riddarholms syrkan. Om man vandrar stora gängen fram Riddarholmskyrkan, skall man, bland de 5000 fanor, standar och flaggor, som, eröfade af svenskarne, pryda den gamla kyrcan, på fioade pelaren till venster varsevlilva en röd fana, illa sönderskjuten och önderstucken. Denna fana har följande historia: Under en af de många blodiga striler, som kämpades mellan de österrikiska ch protestantiska armeerna under 30 åriga riget, hade en afdelving af ett österrikiskt avalleriregemente blitvit skild från hufvadstyrkan och råkade i strid mad en vida öfverlägsen fiende. Båda partierna kämpade ned nästan fabelaktig tapperhet, men slutigen segrade öfverm.kten, och österrikarne öllo man vid man, ty ingen enda vek ur triden. Deras anförare var en helt ung yfficer, som gjorde under af tapperhet. Slut