Aftonbladet – 11 september 1866, sida 3

IB FIYLCEUBUPTIRE TAR SAR Ly STSM BURM 5 kl b j j ; försummat att till representanter utse ve-fenskapsmän och hufvudstaden borde äfven tillse, att den egde någon representant som sökte göra gällande dess anspråk att äfven få en högre vetenskaplig bildningsanstalt. Dessa yttranden mottogos med mycket bitall. Med afseende å prof. Fock anmärkte hr Ekdahl, att huru Önskvärdt hans val än kunde vara, det likväl mötte en betänklighet deruti, att hr Fock kort efter riksda. gens början komme att begifva sig till Paris såsom svensk kommissarie vid utställningen, Hr Wieselgren anmärkte, att man ännu icke hade någon officiel kännedom om frih. Focks utnämning, samt erivrade att valet i alla fall verkställes för tre år. Hr Hierta upplyste, att frih. Fock, på till honom af tal. framställd fråga, om han vore sinnad mottega representantkallet, hade svarat, att hans tjenstebefattning gjorde det för honom svårt att mottaga ett sädant upprande intresse hau visat för upprättandet drag. Hr Hierta visste dock icke om detta var frih. F:s sista ord och beklegade att han icke var tillstädes för att härom nu upplysa. Konditor Grafströms val förordades af litteratören Ekgren, som fästade uppmärksamheten på angelägenheten att den talrika krets af valmän, som utgöres af de borger. liga näringarnes idkare, egde bland representanterna någon, som vore förtrogen med deras ställning, önskningar och behof, för såvidt dessa kunde ifrågakomma att aflagstiftningen tillgodoses. Grefve Lagerberg förordades at professor Malmsten, fom nämnde att han varit en varm vän af reformen samt att han icke, såsom man trott, hade andel i konskriptionsförslaget. Han vore dessutom vän af skarpskytterörelsen och hans militära insigter bor de icke saknas i kammaren. Frib, Liljenerantz namn gaf anledning till en läsvgre liflig debatt. Advokatfiskal Fredenstam begärde ordet och opponerade sig mot frih. L:s väljande. Tal. fana kandidaten alltför ung: inga pojkar i främsta ledet?, så lydde hr F:s opinion. Hr Hjerta förordade deremot med värma frih. L:s kandidatur, framhållande hans verksamhet på den liberala sidan ridderhuset, det sjelfuppaoffoch ledandet af en industribank härstädes, samt alt han numera, genom att ha tagit afsked från sin hofcharge och sin militära befattning, för att kunna uteslutande egna sig åt medborgerliga värf, frigjort sig från de band nämnde befattningar förut knonde ansetts ha lagt på honom. Målaren Lindhorg, bokbindaren Frykbled, skräddaren Roos och kyrkoherden Ekdahl jörordade äfven frih. L:s kandidatur och fillbakavisade det anfall, som gjorts på honom med anlednivg af hans ålder. Bibliotekaricn Wieselgren motsatte sig deremot hans kandidatur, allt under betygande af sin personliga aktning för friherren; men han förundrade sig öfver att man till stöd för hans kandidatur egentligen endast anfört, att han tagit afsked från hofvet och från gardet. Hr Sohlman fästade uppmärksamheten på, att detta blifvit anfördt, icke såsom någon merit för frib. L. utan endast för att erinra dem, som i öfrigt ansågo hans verksamhet och l. hens intresse för allmänna angelägenheter berättiga honom till riksdagsmennskallet, att de betänkligheter man kunde ha hyst mot honom med afseende på hans hofoch militärbefattningar, icke längre hade någon grund. : Frib, Liljenerantz, som blifvit af någon i; bland de föregående talarne d.rekt interpellerad, fann sig deraf föranlåten begära l ordet och gifva tillkänna, att om han icke uppträdt för att anmäla sig såsom kandidat, så var det derföre att han hyllade den af. den nya riksdagsordningens författare urp , ställda satsen, alt det bör vara andras för-, troende och icke sje flörtroendet, som be-l. rättigade till representantkallet. Han till-( stod likväl öppet att han gerna ville mot l, I tf f taga representantkallet, för att söka efter måttet af sina krafter gagna fosterlandet. Hvad hans ålder beträffade, så hade han öfverskridit den gräns som i Sparia var bestämd för rättigheten att tala it offentliga angelägenheter, och om hr Wieselgren icke hade något annat att mot honom invända, skulle kanske således äfven han skänka honom sitt förtroeude, Han uttalade derefter sitt lifliga intresse för reformverkets konsoliderande, för folkundervisningenos utvecking, för försvarsväsendets ordnande, så att det blefve talrikt och starkt, hvilket han trodde ej kunde ske med den nuvarande organisationen och ej heller på den af rezeringen sednast föreslagna väg Oo. 8. V. — Professor Malmsten förordade härefter äfven rih. Liljenerantz val, vitsordande hans inresse för härvarande bildningsanstalter, ivaremot hans kandidatur bekämpades af ektor Bjursten, som ansåg honom hafva senom sitt uppträdende här förbruti! sig li mot den af honom. sjelf citerade De Geerr ka grundsatsen. å Då läsningen af listan härefter fortsattes, förekom blott vid hr Lovns namn någon ( unmärkning, i det löjtnant Nordenfalk ytt-y ade att man borde låtå hr Loven hvila sig la P c I I Jr On HR. of mn Oo ÅA DB mv efter sina mödor, hvaremot af litteratören Pkoren invändes, att man borde mirdre råga efter kanvidatervas är än efter deras rmåga att med kraft och intresse arbeta ör landets bästa, erinrande för öfrigt cm c let hedrande sätt, hvarpå hr Lovån vid två e iksdagar representerat hufvudstaden, dermder han medverkat till de genomförda eformerna. Sedan listan blifvit genomgången och öf-9 iga äfven uppgifna namn på lika sätt före-!q Iragna, väcktes återigen frågan om profval, nen förföll, sedan hr Ekgren erinarat om le utt det en gång fattade beslutet i profvals-je rågan icke borde upprifvas, utan borde man åsom resultat af mötet avse det intryck hvar ch en under förhandlingarne mottagit om e, le särskilda kandidaternas utsigter. Utanlv tt på dem några propositioner blifvit framm tällda, hade det dock kunnat temligen tyd-C igt skönjas hvilka personer som alls ickelP idare kunde ifrågasättas och hvilka som 7 ter rönt allmännare sympatier inom förla amlingen. vu Mötet upplöstes härefter, sedan den ön