Aftonbladet – 11 september 1866, sida 2

STOCKHOLM den 11 Sept. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 8 Sept. . I går antogs i representantkammaren med den ofantliga majoriteten al 273 röster mot 14 det lagförslag, hvarigenom Hannover, Kurhessen, Nassau och Frankfurt införlifvas i den preussiska staten. I den lilla minoriteten befunno sig blott några ultramontaner och radikala. Af något mera ansedda medlemmar hörde blott Jacoby och Frans Dunker till denna lilla minoritet. De, som röstade emot, ville föröfrigt endast ha en pereonalunion i stället för den af utskottet föreslagna realunionen. Omröstningen föregicks af en kort, men vigtig debatt. Representanten Kannegiesser såsom referent uppmanade kammaren att genom en rask handling, d. v. s. genom ett votum utan många ord, motsvara armens ärorika bedrifter. Det vore att beklags, att man måste kränka känslor, vid hvilka landets nya undersåter af gammalt voro vana och som voro dem dyrbara, Preussen må ikläsa sig pligten att gifva dem åter ett fädernesland, ett enigare, hemtrefligare och friare fädernesland, än det de förlorat. Dessa vackra ord rönte stort bifall. Representanten von Kirchmaan klandrade Preussen, derföre att det icke gått långt nog, utan för mycket ekonat Österrike. Talaren hör, såsom bekant är, till yitersta venstern, hvilket dock lika litet hindrade honom som representanten Waldeck att tala och rösta för annexionen. Waldeck sade öppet, att Tyskland står på punkten att bli enigare, än det någonsin varit alltsedan Carl den store. Och då komma dessa menniskor, utropade talaren, och tala till oss om sina statsförfattningar., Furstarne kynde han icke beklaga, ty de hade träffats af Nemesis, Waldeck uttalade sig kraftigt för ett fullständigt införlifvande. Annorlunda Gneist, som skulle ha föredragit personalunion och såsom vanligt inlät sig på en mängd juridiska spetsfundigheter. Men vid voteringen röstade Gneist för lagen, Detsamma gjorde representanten Löwe, som hade inlemnat ett amendement, hvarigenom mera skonsamhet skulle visas deannekterade ländernas egenheter. — Polackarne afhöllo sig från att rösta, emedan det gällde en rent tysk sak, förklarade de. Slutligen antogs lagen med nämnda majoritet. Såsom man vet, förenas ifrågavarande länder med den preussiska staten genom lagen på grund af artikeln 2 i författningen (Pstateus gränser kunna blott genom en lag förändras?). Tillsvidare regeras de införlifvade länderna genom dikta tur till följd af kongl. förordningar. Den preussiska författningen träder i kraft i dem den 1 Okt. 1867; men nödvändiga förändringar eller tillägg förbehållas särskilda lagar. Efter omröstningen inlemnade grefve Bismarck lagförslaget om Schleswig-Holsteins införlifvande. Denna gång föreslog regeringen genast realunion och anslöt sig helt och hållet till kamrarnes beslut om de andra länderna. Genom ett fördrag med Oldenburg afträdas omkring 2 qvadratmil i Schleswig-Holstein åt storhertigen, sannolikt för att arrondera enklaven Eutin, till ersättning hvarför Preussen erhåller en motsva: rande förstoring af Jahde-området i storhertigdömet Oldenburg. Om Nordslesvigs afträdande till Danmark iakttager lagförslaget tystnad. -Decs utgör, såsom man vet, ett stadgaude i den med Österrike afslutna freden. Det anmärkes, att i det franska förslaget till preliminärerna talades det om afträdande af det norra distriktet af Slesvg. I regeringens propnsition till representantkammaren var det fråga om de nordligaste siistrikterna. I freden i Wien har deremot orden: ?de norra? åter begagnats. I Berlin anses det föröfrigt säsom säkert, att omröstningen skall försiggå på andra sidan om en demarkationslinie, som lemnar Als och Dybböl åt Preuzss:.. En från norra Slesvig hit ankommen deputation mottogs icke hvarken af konungen eller grefve von Bismarck. De ministeriella tidningarne förklarade i går afton, att detta icke skett derför, att man eljest nödgats äfven mottaga deputationer från Slesvig i motsatt syftning. Stort uppseende väcker kejsar Napoleons inom diplomatiska kretsar bekantblifna bref till ministern Lavalette, hvilket är af ungefär följande innehåll: Under hr Benedeitis rådplägningar med grefve Bismarck hade hr Drovyn de Lhuys haft för afsigt att uppsätta förslag till en konvention om de er