Aftonbladet – 8 september 1866, sida 3

skrifver korrespondenten, att han hvarken är en vän af Österrike eller en beundrare af Porten. ?Då man i den franska diplomatien förebrår IDrouyn de Lhuys, att han låtit Frankrike förlora en del af det höga anseende och stora inflytande i Orienten, som Thouvenel hade förskaffat det, så tror man att Moustier är utsedd att godtgöra detta fel. Man förmodar, att den nye utrikesministern före sin afresa från Konstantinopel skall utbedja sig prins Carls af Hohenzollern oförtöfvade erkännande. Drouyn de Lhuys hållning har hittills gifvit sultanen mod att hårdnackadt vägra att göra detta.? Slutligen berättar korrespondenten, att ett rykte nämner franske ministern i Schweiz markis Turgot såsom Moustiers efterträdare i Konstantinonel och att furst Metternich måhända skall söka få lemna Paris efter sin vän Drouyns fall eller åtminstone när han sett, huru händelserna utveckla sig. ENGLAND. Ett reformmöte hölls den 1 Augusti i Bristol i fria luften. Mer än 10,000 personer bivistade detsamma. Bland talarne befunno sig Handel Cossham, Edmond Beales och Charles Bradlangh såsom deputerade för den nationella reformligan. Talarne framhöllo den stora betydelsen af wötet i Birmingham. Beales förfäktade rättigheten för hvarje. sedlig och.intelligent man. att deltaga i valet af dem, som stifta lagar och pålägga skatter. Lifliga bifallsrop skallade, då Handel Crossham protesterade mot tories påstående, att Englands folk icke bekymrar sig om reformen, och mot partiet Lowes meniog om arbetarne, att de icke äro annat än. fyllbultar, okunniga och i ailmänhet högeligen åtkomliga för bestickning via valen. Två resolutioner antogos af mötet: i den ena förklaras det vara nödvändigt för folket att förena sina bemödanden att åter få en ministår, som stämmer öfverens med tänkesätten och önskningarne hos landet i massa; i den andra framhålles det såsom en pligt för folket att kämpa, tilldess det erhåller sluten omröstning och en representation enligt principen af allmän omröstning, grundad på stadigvarande bostad. TYSKLAND. Såsom en af de nordtyska förbundsstater, hvilka grefve Bismarck i representantkammaren betecknat som ?motsträfviga?, nämnes Sachsen-Meiningen. Preussen skallsom garanti för nämnde hertigdömes ärliga anslutning fordra att den nuvarande hertig Be.n. ard nedlägger regeringen till förmån för sin son, prins Georg, hvilken är generallöjtnant i preussiska armen och varit gift med en dotter till prins Albrecht af Preussen. Som bekant lät hertig Bernhard förleda sig af den augustenburgske pretendenten och hans rådgifvare Samcoer att öfvergå till österrikiska lägret. : Det anses nu afgjordt att han skall nödgas abdikera. Konungen af Preussen har i slutet af för liden månad mottagit en deputation från Hannover, bestående af 3 af landets mest ansedda män, hvaribland förre statsministern Minchhausen, som framlemnade en af 64,000 personer undertecknad adress mot annexionen. Konungen besvarade deputationens framställning med ett längre tal, hvari han redogjorde för de skäl som gjorde det till en oäterkallelig nödvändighet för honom att införlifva Hannover i preussiska monarkien. Ännu natten till den 15 Juni, då Hannover redan i Frankfurt röstat mot Preussen, hade konungen erbjudit hannoveranska regeringen cn vänskaplig allians, men konung Georg föredrog att med sin armå gå söderut, hvarefter katastrofen vid Langensalza intråffade. ?Jag vill icke framställa mig som segerherre i dennastrid?, tillade konungen, men följderna deraf ledde dock till hannoveranska armåns tillintetgörelse.:? Beslutet att annektera de eröfrade länderna var honom mycket smärtsamt på grund af slägtskapsförhållanden med huset Hannover, men efter mogen öfverläggning hace han likväl insett att hans pligter mot Preussen ålade honom detta. Deputationens ordförande svarade att meddelandet häraf skulle göra ett skekande intryck på hans landsmän, och ett man i Hannover ännn beständigt hade hoppats att konungen af Preussen skulle hellre vilja hafva två millioner tacksamma och trogna bundsförvandter än lika många ovilliga och missnöjda undersäter. Numera återstode för hannoveranarne endast att för: söka öfvervinna smärtan öfver annexionen genom en hovplös underkastelse under ödets skickelser. Deputationen erhöll vid afskedet skriftlig tillåtelse att kunna offentliggöra konungens svar. — Det anses numera afgjordt att kronprinsen af Preussen kommer att taga sitt residens i Hannover. Preussiska regeringen har anbefallt att armåns samtliga generaler skola vara tillstädes i Berlin vid truppernas festliga intåg len 20 och 21 deunes. Äfven hertigarne if Mecklenburg-Schwerin, Oldenburg och Coburg-Gotha höra till de inbjudne. De samla gardesregementena skola återvända ill sina förra garnisonsorter Berlin och Potsdam. Förberedelserna till truppernas ntåg skildras mycket storartade. Vid stälens hufvudgator äro fönstren redan utyrda till otroliga priser. Grefve Bismarck skall ännu efter fredsraktatens undertecknande genomdrifvit en örändring i bestämmelserna om krigskostnadssummans betalning. Ursprungligen kulle Österrike betala 10 mill. thaler vid atifikationernas utvexling och en lika sumna 3 veckor derefter i Öppeln. De första 0 mill. voro redan afsända till Prag, då Bismarck plötsligt förklarade att preussiska rupperna icke kunde lemna Böhmen, förr in hela summan var utbetald. Slutligen com man öfverens om att 10 mill. skulle ;rläggas genast (den 28 Aug.) och de anIra 10 i 2 poster inom den 20 Sept. Den MM Sept. lemna de sista preussiska truperna böhmiska gränsen. ÖSTERRIKE. ; Enligt Ind6p. Belge arbetar man i Österike ifrigt på monarkiens reorganisation; men ännu har man icke kommit till något resultat, ehuru telegrammerna från Pesth hvarinnan dag förutsäga utnämnandet af en sjelfständig ungersk ministår. Ministerpresidenten Beleredi fortsätter underhandlingarne med le ungerska ledarne, Desk och hans vänrer, om de tre punkter som skola afgöras, nonan Ungern kan få den sjelfständighet det ftersträfvar, nemligen statsskuldens delning, Ungerns förhällande till monarkiens andra stater och slutligen konungariket Un2erns inre organisation. Kabinettet i Wien önskar ifrigt ett afgörande, men föga utsigt in 168 att något sådant kan komma till stånd under den närmaste framtiden. Svårigheten igger deri att ungrarne fordra, det deras landtdag skall sammankallas genast efter det de förslag, som nu diskuteras, blifvit antagna, medan deremot Belered1i icke vill gifva det ventuella afgörandet bindande kraft innan let blifvit stadfästadt såväl af kejserliga reseringen som af alla österrikiska landtlagar på denna sidan Leitha. Vidare finnas tyska centralister, som önska riksrådet inkaltadt så snart som möjligt och vilja att val dertill skola utskrifvas äfven i Ungern. Slutligen äro czecherna, hvilka någon tid hoppats på en representation af tysk.r, slarr AT sn RR Fira RTR FL RR RR ja aa mA TA