Aftonbladet – 8 september 1866, sida 3

Mö 3. pp Föntvänrnet ställd. Enligt gjord anteckning är andra hälften under arbete å Schlachters och Seedorfs litografiska verkstad, hvarföre vi sist nämnt den bland hr Mentzers mänga arbeIten. Om en i förminskad skala gjord karta Ikan kallas kolossal, så kan detta uttryck bäst tillämpas på denna, hvars färdiga hälft lupptager fyra stora kartark. Troligen bliffl ver den dock i detta afseende underlägsen len stor på väf uppklistrad qvadratisk ruta med en bredvid ritad nästan osynlig ruta och hvilken plansch, som blott afser att låskådliggöra skilnaden emellan en million loch enheten, tyckes fordra en särskild byggnad bredvid skolhuset. 1) När man pu ser dylika tillrustningar för folkskolans vägg, tvingas man ovilkorligen att om ej med saknad åtminstone med ett visst vemod tänka sig tillbaka till den tid, då folkskolans förnämste väggprydnad och enda ?materiel? var ett etort björkris, hvilket, der god systematisk ordning var rådande, skulle hvarje lördag ersättas med ett nytt, förfärdigadt af de händer å hvilka det förbrukades. Nutidens skolungdom skulle troligen betrakta en dylik antiqvarisk tingest med samma känsla som vi betrakta inqvisitionstidens tortyrredskaper samt anse sina fäders uppfostran barbarisk. Dessa fäder hafva dock byggt de nya skolorna ldch prydt deras väggar med den bättre Nmateriel, af hvilken vi blott beskrifvit en ringa del, men hvars blotta åskådande ingifvit oss ett högt begrepp om den nu verkande generationens rastlösa, nästan feberaktiga framåtskridande. Af hr Mentzer finnes ock utstäldt ett pPlanschverk, äskådliggjord statistik, till hvilket vi i en framtid hoppas återkomma, men nu måste förbigå såsom ej alldeles hötande till vårt ämne. En kort återblick på lir Mentzers kartritliga verksamhet för skolorna visar omisskänneligen, att ingen ännu på detta fält uträttat så mycket, hvarken i afeeende på mängd eller beskaftenhet. Materiella. hinder synas hafva varit de svåraste stenarne att uppbryta på den nyröjda vägen, hvars sista stycke dock alltid varit bättre än föregående, af hvilka många tvifvelsutan blott varit lärospån. Från skokartorna öfvergå vi nu till mindre kartor af olika beskaffenhet: Karta öfver Wikersgårdsgrufvan af C. G. Barthelson är utställd bland bokbinderiarbeten, men är i geodetiskt afseende af stort värde. Bifogad text redogör nemligen för ett hos oss numera brukligt grufmätningssätt, som :utträngt det förr begagnade grafiska. Det beskrifna förfaringssättet är trigonometriskt, och punkterna hänförag liksom i analytiska geometrien genom räkning till två vinkelräta coordinataxlar. Som dock en mycket tidödande räkning förut hindrat trigonometriska mätningssättets införande såväl inom landtmäteriet som grufmäteriet, hafva nu för grufmätning under en följd af år tabeller blifvit uträknade, hufvudsakligast för att finna projektionen till en kärd linie och vinkel. Dessa tabeller borde vara användbara äfven i landtmäteri och topografi, synnerligast vid beräkning ef s. k. rutkantafstånd? och ega således stort värde. Genom dylika förenklingar underlättas trigonometrisk mätning till den grad, att dess förut afgjordt stora öreträden före den grafiska ej numera kunna motvägas af några olägenheter. En annan olägenhet är dock svårigheten att erhålla ett billigt och för det serskilda ändamålet lämpligt instrument, hvilket den vanliga teodoliten ej kan sägas vara. En för grufmätning särskildt konstruerad teodolit är derföre också af hr Barthelson utställd och förtjenar för sin egendomliga och intressanta :konstruktions skull att närmare betraktas. Vetenskapliga afbandlingar och instrumenter fordra dock närmare granskning och mer praktisk kontroll af särskilda fackmän, än som kan åstedkommas på en industriutställning, der föremålen ej få vidröras. De omdömen vi här afgilva kunna alltså ej ega den tillförlitlighet vi önskat och ämnet kräfver, men vi anse oss dock böra nedskrifva dem till det afseende de kunna förtjena. Genom s. k. repetitionstapp kan horisontalcirkeln vridas oberoende af tuben och alhidaden, hvarigenom mätningen alltid kan börja vid nollpunkten, en fördel, som för erhålsande af ewt hastigt resultat är af vigt och som derföre alltid borde finnas på mindre fältteodoliter såväl som å hr Barthel: sons grufteodolit. På hr B—s teodolit finnes ej lupp Di nonien. Derigenom blitver instrumentet billigare, och aflösningen går snabbare samt är mindre beroende af belysning och fuktig väderlek. Resultatet blifver dock för behofvet tillräckligt noggrannt, synnerligast om horisontaleirkeln göres större än vanligt, hvilk t för erhållande af en ej allt för petig gradering i alla händelser är nödvändigt. Alla dessa fördelar eger onekligen hr B—s teodolit, men lör erhållande af ett nödvändigt vilkor: uppmätning af stora höjdvinklar, tyckes nog mycket vara uppoffradt af fördelelen att ega en stor plancirkel. Denna har nemligen för att ej hindra tub-okularets tillräckliga sänkande blifvit inskränkt till föga mer än qvadrant. För att icke desto mindre kunna mäta huru stora horisontalvinklar som helst, är alhidaden försedd med fyra utskjutande långa ar mar med nonier på precis 909 graders afstånd från hvarandra. Derigenom får instrumentet det ovanliga utseende som genast faller i ögonen, men iden är dock ganska sinnrik, derföre att genom noniernas numerering vinkelns verkliga gradtal omedelbart erhålles. Sävidt vi ej misstaga oss, bortgår dock derigenom en eljest uppnåda noggrannhet, enär noniernas ej riktiga afständ af precis 909 samt excentricitetsfel ingå i vinkeln. Det förra feet är dock konstant eller kan möjligen genom justering afhjelpas och det sednare torde ej vara af praktiskt inflytande. På Breithaupts grufteodoliter åstadkommes mätning af stora höjdvinklar derigenom att tubens stytsa höjes. och tuben ?genomslås?, Både denna in ning och hr Barthelsons ega dock den olägenheten, att högt belägna punkter genom kroppens och ögats tvungna ställning viseras obeqvämt och följaktligen osäkert. Denna olägenhet kan visserligen afbjelpas dermed, att tubens okular förses med glasprisma, men derigenom förloras åter 1:us vid vise ringen. Med bibehållande af hel horisontal cirkel och låg stytsa för tuben kan man dock lika beqvämt och säkert visera objekter i zenith, som i horisonten, om man begagnar tub med bruten axel. En sådan tub förutsätter också bruk af glasprisma, men det derigenom förlorade ljuset torde kunna ersättas genom ett större oknlar är det lilla å hr Barthelsons teodolit. dylika instrumenter tyckes synfältets storlek och ljusstyrkan vara af mer vigt än den oftast öfverflödiga förstoringen. Ett brutet tubrör med stor öppning uten linser men med hårkors och :pegel förefaller oss i en mörk grufva med korta distanser vara allt hvad som behöfves. I skymning ser man bättre utan tub, och den noggrannhet i visering som erhålles genom tubens förstoring, går förlorad derigenom att den ej återgifves af nonie utan hopp och motsvarande fin gra